Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1849, sida 2

honom, att frägan rörde ett helt och hållet faderligt testamente. Efter den läsning af handlingen, som nyligen försiggått, huru är det väl möjligt, att grefve dOrbessac, kan vägra att skrifva under? Jag förstår det alls icke. — Min Gud! sade Maurice. Jag vägrar icke skrifva under; men, som jag icke förr satt mitt namn under något slags testamente, begär jag få tänka mig för en stund. — Hvad är väl enklare än detta? sade madame de Fargiel, närmande sig honom, likasom för att hindra Beatrix att få tala vid honom. Så vida ni varit nog uppmärksam, inser ni ju, att min far insätter mig till sin universalarfvinge, med förbindelse likväl för mig, att utbetala åtskilliga anslag. Dertill hade ju till och med ej behöfts något testamente? 8. Grefve Parfondval. Beatrix hade nalkats intill sängen. — Jag utbeder mig, sade hon med rörd stämma; jag utbeder mig af grefve Parfondval att en stund få tala med honom mellan fyra ögon. Jag skall då kunna gifva en förklaring, som upplyser, hvarföre grefve dOrbessac icke skall underskrifva detta testamente.