Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1849, sida 1

st varit, eller med honom Vöfverenskommas kan. Kongl. brefvet, att den kallade var nådäårspredikant inom församlingen, ännu mindre vid den då erhållna tjensten, så att Kongl. brefvet den 16:de Februari 1750 ingalunda kan anses då blifvit öfverträdt; 4:o blef den då kallade förklarad berättigad till tjensten med uttryckligt åberopande så väl deraf, att ingen af församlingens ledamöter valet öfverklagat, som ock deraf, att konsistorium gifvit honom ett så berömligt vitsord, till följe hvaraf detsamma också sjelft föreslagit, att valet skulle få äga bestånd. — Kongl. Maj:t förklarar visserligen, att församlingen äger jus patronatus; men detta måste naturligtvis, om man fäster ringaste uppmärksamhet vid privilegiet och vid de föreskrifter, Kongl. Maj:t sjelf i samma bref lemnar, hafva afseende: icke på val-såttet, utan på kraften af det lagligen anställda valet. Det måste i förra hänseendet alltid blifva en väsendtlig skillnad, när en enda person och när en hel församling skall kalla. Den förre kan göra det på hvad tid och ställe honom lyster, och hans kallelse blifver giltig, såvida den föröfrigt fallit på kompetent person, och skett inom laga tid. När den sednare åter skall välja, så måste den ordning och de former iakttagas, som privilegiet eller i annat fall gällande lag föreskrifver. Annars blifver det olagligt, och måste, trots patronrättigheten, kasseras. En enskild patronus, som ej är bunden af annat än sitt tycke, kan visserligen, skulle jag tro, ehuru det törhända är tvifvelaktigt — med sitt val falla på tjenstgörande nådårspredikanter, och få det godkändt, såvida denne i öfrigt vore kompetent. En församling åter, som låtit i vanlig ordning och med lagliga inskränkningar anslå den lediga tjensten, måste finna sig bunden af sitt eget ågörande, och kan ej välja den, som icke lagligen är kompetent. Om den ifrågavarande församlingen sjelf hade tillsatt nådårspredikanten, skulle frågan kunnat få ett annat utseende, ty då skulle ett slikt val kunnat anses såsom ett slags kyrkoherdeval — och jag inser icke hvad som förmenat församlingen att i lika god tid kunnat anställa detta. Men är nådårspredikanten af annan auktoritet tillsatt, neml. här utaf kyrko-rådet och äldste, utan församlingens hörande, och har denne sjelfvilligt mottagit en dylik kallelse, så har han ock utestängt sig sjelf, och bör icke komma under omröstning vid valet, ty det vore ett svårt förnärmande af hans kompetente medsökandes rätt, enär han under tiden kunnat Åbana sig väg att, bättre förtjente prestmän till förfång, varda till den lediga tjensten befordradv, såsom orden lyda i Kongl. brefvet den 16:de Febr. 1750. Att ställa den, som under halftannat år stått i ett så innerligt förhållande till församlingens medlemmar, som det, hvari en själasörjare står, på jembredd med sådane, hvilka detta varit förmenadt, är en så djup, moralisk orättvisa mot hans kompetente medsökande, att det i lag skrifna förbudet tyckes vara öfverflödigt. Detta dock utan att på något sätt antyda eller mena något förnärmande för v. pastor Lamberg. Hans ställning var så tvetydig och ömtålig, att han säkerligen mången gång känt det obehagliga att oupphörligt stå i striden emellan pligt och öfvertygelse å ena sidan och beroendet af församlingens röster å den andra. Men äfven om valet fallit på kompetent person, så torde det i alla fall böra blifva ogilladt. Församlingen har nemligen, om ock detta skulle medgifvas, rättighet att välja hvem den vill. Detta innebär dock icke, att det får ske huru den vill, eller rättare, huru kyrkorådet vill. Prestvalförordningen af den 1:ste April 1843 innehåller med tydliga ord, att den är gällande för alla församlingar, utom de i Stockholm, och de så väl derstädes, som i landsorten, hvilka af ålder innehaft särskilda i nåder förunnade privilegier och reglementen. Christine församling har visserligen privilegium, men så vidt mig bekant är icke något reglemente, huru valet skall tillgå; — ty det af Kongl. Maj:t stadfästade sockenstämmobeslutet af den 12:te April 1821, hvari blott bestämmes, huru rösterne skola beräknas, kan aldrig få detta namn. Lika litet der, som i sjelfva privilegiet finnes föreskrifvet, när valet skall