Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1849, sida 1

seende på mannens skicklighet att tjensten och dermed förenade vigtiga åligganden kunna sköta? Fastän privilegiet kan häfva lag, så kan det väl icke häfva förnuft och alla sunda begrepp. Jag vågar derföre påstå, att Christine församling, oaktadt det icke står med uttryckliga ord i dess privilegium, är pligtig att välja endast kompetent man till sin kyrkoherde. Kyrkorådet, som i detta fall förde församlingens talan, och hvars förfarande i denna punkt af församlingen icke blifvit öfverklagadt — följaktligen är gilladt och godkändt, erkände ock detta, då det i sin kungörelse om ansökningstid o. d. fästade kompetens såsom vilkor för ansökningsrätt, så vida någon mening skall upptäckas i den annons, som i allmänna tidningarne infördes. Annars vore det ju ett uppenbart gyckel med de verkligen kompetente sökande som möjligen anmälte sig; men till något sådant kan ej en hel församling — borde icke dess målsmän kunna nedlåta sig. Har åter församlingen, genom kyrkorådet, bestämt fatalietid och fastställt såsom vilkor för ansökningsrätt, att den sökande skall vara kompetent, så har den ock sjelf — för denna gång dtminstone — inskränkt sin valrätt inom de vid fatalietiden kompetente sökande. Det bjuder moral och rättskänsla, hvars band intet privilegium löser. För en annan gång står det öppet för den att föreskrifva sitt kyrko-råd, huru det bör vid inträffande ledighet förfara, eller ock i rättan tid ogilla och ändra, hvad som af detsamma blifvit åtgjordt, i händelse det möjligen skulle anses vara en inkräktning på församlingens privilegier. — Omtankan om dessas bibehållande torde dock finna rådligast att ju förr desto heldre hos Kgl. Maj:t söka vinna nådigt reglemente och föreskrift, huru privilegiet skall tillämpas, och huru vid församlingens prestval skall tillgå. Men om nu så är, att, — då församlingens privilegium, hvilket ej uttryckligen föreskrifver kompetens hos den valde, enär vid dess beviljande ingenting dertill behöfdes, likväl innebär en dylik inskränkning, och förnuftet säger, att så borde och måste vara, och församlingen sjelf, genom sitt tysta godkännande af kyrko-rådets förfarande vid tjenstens anslående, åtminstone för denna gång bundit sig att välja en bland de kompetente sökande, — icke någon annan än så qvalificerad person kan eller får komma i fråga, så är naturligt, att denna nödvändiga kompetens till tjensten, skall pröfvas och bestämmas icke efter kyrko-rådets eller församlingens godtycke, utan efter gällande lag. I sådant fall åter måste den nu valde dömas inkompetent, såsom besväranderne i min tanka riktigt anmärka, enär han icke vid sin ansökning vidfogat eller kunnat vidfoga pastoral-examensbetyg, alldenstund Kongl. brefvet den 23:dje Januari 1799, som medgaf, att i visst fall ansökning finge upptagas, äfven om icke pastoral-examen vore undergången, — numera är genom Kongl. brefvet den 12:te November 1845 upphäfvet. Men om också v. pastor Lamberg varit kompetent sökande vid fatalietidens utgång, så hade han dock icke varit kompetent att komma under omröstning vid valet, såsom äfven fullkomligt rätt besväranderne andraga, med åberopande af Kongl. förordningen den 16:de Februari 1750 och cirkulärbrefvet den 31:ste Januari 1758 och den 1:ste Maj 1799. Man har sökt att hit tillämpa Kongl. brefvet den 13:de April 1764, angående ett komministersval inom Marie Magdalene privilegierade församling i Stockholm. Men hvar och en, som kan och vill närmare skärskåda frågan, finner lätt, att förhållanderne här äro helt andra. 1:o är Marie Magdalene församling, på grund af sina privilegier den 25:te November 1720, förpligtad att lagligen, d. v. s. i enlighet med gällande lag, välja sig kyrkoherdar; 2:o synes afsjelfva Kongl. brefvet, att vid då skedde val icke så lagligen tillgått, och fann Kongl. Maj:t nödigt att vid samma tillfälle gifva serskild föreskrift, huru framdeles skulle förfaras, hvarigenom ock det af konsistorium öfverklagade oskicket icke ytterligare aknlla tanna fronvags 2.3 UY MUVCab UA.:, eÅ