Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1849, sida 2

Läkaren, som infunnit sig båda dessa dagar, steg då in i hennes kammare och blef förskräckt öfver sjukdomens framsteg. När han såg grefven resa bort, sade han för sig sjelf: Ä — Det är verkligen förunderligt, att hr. de Parfondval aflägsnar sig i dag, ty, om han ej återkommer förr än i morgon, skall han ej mera finna sin hustru lefvande. Redan hade den sjuka nästan förlorat medvetandet. Hon talade i yrseln om Regine, Pierre Marbault, sin man, mord, blodsutgjutelse och smädelser. Läkaren förstod ingenting deraf. Hon begärde att få skrifva ett bref. Läkaren lät gifva henne papper, penna och bläck. — Gå icke ifrån mig! sade hon till honom bönfallande. När jag slutat skrifva, så tag detta bref, lemna det i egen person till grefven. Gå ut i parken och återkom om en timma. När läkaren gick ut, fick han veta, att Pierre Marbault hade blifvit dödad genom ett bösseskott af grefve Parfondval. Denne visste af gammalt, att Amelie hade älskat Pierre Marbault; men han kunde icke tro, att hon varit brottslig. Det fanns hos grefvinnan ett uttryck af englalik renhet, af from försakelse för en makas och moders skyldigheter, ett uttryck som kunnat förvåna hela verlden.