Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1849, sida 2

SAVE RS ARS VA AR forskningar har ännu ej ett enda bekriftat sig. TYSKLAND. Reuyssarnes intervention i Siebenbiirgen har varit föremål för interpellationer i nationalförsamlingen, men de vunno intet afseende, utan församlingen gick öfver till dagordningen. Hanovers begge kamrar hafva nu förenat sig om det gemensamma beslutet, att grundrättigheterne så snart som möjligt skola göras gällande i konungariket. Derefter ha ministrarne i begge kamrarne erhållit ett tillitsvotum, hvarmed man ville förmå dem att stanna qvar vid statsrodret. Kungen har imellertid, såsom redan nämnts, uppdragit herr Lang att bilda ett nytt kabinett. ÖSTERRIKE. Wien den 2:drr Mars. Man har observerat, att för hvarje politiskt offer, som faller till följe af riksrättens dom, regelmässigt sker ett mordattentat på en militär, hvadan man tror, att det existerar en sammansvärjning för utöfvandet af vedergällningsrätten från folkets sida. Det är troligen med anledning häraf guvernören Welden utfärdat en kungörelse, deri han åt hvarje medskyldig i ett attentat emot en soldat utlofvar strafllöshet och en belöning af 200—500 fl., men glömt utsätta vilkoret: medbrottslingarnes angifvelse. Rörande ryska interventionen i Siebenbirgen skrifver en Wiener-korrespondent till ,, Augs. Allg. Zeit. följande: Ministeren skall, såsom jag af god källa inhemtat, hafva erhållit en förfrågan från Puchner, om han finge inkalla Ryssarne i I Siebenbirgen. Härpå affärdades till honom en kurir med skriftlig formlig befallning att, på intet vilkor, göra bruk af Ryssarnes hjelp. Denna kurir kom icke fram och hvart han blifvit utaf är icke bekant. Nog af, Puchner antog svarets uteblifvande för ett jakande och inkallade Ryssarne. Vid underrättelsen om deras inmarsch expedierade ministeren en ny kurir med uppmaning till Ryssarne att genast bege sig tillbaka öfver gräsen igen. Bara det icke äfven skulle tillstöta denne andre kurir någon olycka på resan!Kremsier den 28:de Febr. I går antogs vid rikadagen F. 14 af grundrättigheterne i följande form: Intet religionssamfund (kyrka) åtnjuter företrädesrättigheter af staten framför något annat. Ingen kan af staten tvingas till religiösa förpligtelser af en cultus, hvartill han icke bekänner sig. Lika så litet kan någon tvingas att hålla förpligtelser, som han åtagit sig till följe af prestvigning eller ordenslöften. FRANKRIKE. Nationalförsamlingen har i val-lagen, som redan genomgått tvenne läsningar, på ett par undantag när — ministrarne, seineprefekten o. s. v. — uteslutit alla civila embetsmän (äfven understatssekreterarne) från valbarheten, som den deremot, ganska välbetänkt, beviljat militären. På Caraignacs, Lamoricires m. fl:s uppmaningar har beslutats, att officerare, som väljas till representanter, skola anses som om de hade en förrättning utom tjensten (mission hors cadre), och att till deputerade utsedde underofficerare och soldater skola anses som permitterade, till följe hvaraf militären, sedan hans representant-kall slutat, åter kan inträda i sin grad. Deremot skola alla, icke uttryckligen undantagna embetsmän vara nödsakade att, om de vilja vara folkombud, lemna sina embeten, som icke kunna stå lediga och vänta på dem. De deputerades arfvode har bestämts till en rund summa af 9000 Francs pr år. Ministeren skall hafva beslutat att uppgifva Tahiti. Förmodligen är detta en eftergift åt England. Å en fest, tillställd den 25:te Febr. af en demokratisk förening i Paris till ära för Februarirevolutionen, föreslog Pierre Bonaparte en skål för den provisoriska regeringen, som genom den allmänna rösträtten för evigt grundat den demokratiska republiken. Bonapartisterne utveckla en utomordentlig verksamhet för de förestående valen. I Paris hafva bildat sig en napoleonsk och en bonapartisk central-valkomitk. Den förra har utsändt cirkulärer, som tydligen röja partiets plan att göra Louis Bonaparte till kejsare. I afseende på Frankrikes ställning till utlandet, synas de ha rätt, som påstå, att franska regeringen hvarken vill intervernera för eller emot republikanerne i Italien, utan att den har gjort till sin uppgift att framför allt upprätthålla freden. Oroligheterne i Bordeaux bekräfta sig icke. Ryktet hade troligen sin grund deri, att en del af nationalgardet i denna för sina royalistiska tänkesätt så mycket utskrikna stad tågat mobilgardisterna till mötes, inbjudit dem till en festlig måltid i det fria och der fraterniserat med dem! ENGLAND. i General Sir William Gomm har i lord Goughs a ks EE AE Fes LL LTL ORAL PL 12 I I