Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1849, sida 1

L varit, eller med nonom 0ltVerenskommåäs Kal. hundradubblade dylika, hvarefter man satte sig till bordet. — En annan underofficer proponerade derefter följande toast: A la montagne! Medborgare! Det är med särdeles nöje vi se ibland voss tvenne af bergets medlemmar, tvenne män, vhvilka fullkomligt anslutit sig till mensklighetens sak och som vi äro öfvertygade derom, redan ohafva glömt de mödor och lidanden, som de uthärdat för denna heliga sak, för hvilken hvarje vädelt hjerta bör med stolthet gifva sitt lif. Dem vare alltså vår första hälsning helgad! Lefve Berget! — Nya enthusiastiska rop beledsagade detta tal, och medborgaren Olivier, folkrepresentant, tackade å sina kollegers vägnar för denna uppmärksamhet, och förklarade, det han fann sig lycklig och stolt att vara tillsammans med personer, hvilkas känslor så väl öfverensstämde med hans egna. Han slutade med att proponera en skål för la Republique democratique et sociale samt för armå6ens och folkets förening. (Lifliga bifallsrop följde). Derpå uppstod en officer och yttrade En skål för våra bröder vid armåen, hvilkas hjertan äro med oss förenade, men som endast af försigtighet hållas aflägsnaode ifrån vår brödramåltid. Medborgare! Vi kunde räknat ibland oss ett stort antal af våra bröder, men försigtigheten har fordrat, att de vicke delade med oss detta nöje, på det vår pa atriotiska fest icke skulle väcka misstankar hos medborgaren Rebillots Tyroler. ) Vi hafva derföre varit nödsakade att åtnöja oss med deyputerade från hvarje korps. I denna skål inyneslutes en för folket, hvaraf armeen endast utrgör en del, som, varen öfvertygade derom, är lifyvvad af samma känslor. Vi glömma aldrig Feybruari-revolutionen, hvilken från soldater, som vvi voro, gjorde oss alla till medborgare. Oaktadt detta blott var en välgörande inledning till de nödvändiga reformerna, emottogo vi den icke dess mindre med erkänsla. Armåen, jag uppvrepar det, är blott en del af folket, hvilken, lugn och tålmodig, med handen på det svärd, vlagen den anförtrott och blicken rigtad mot , framtiden, vakar öfver de demokratiska princivperna, för hvilkas försvar hon alltid är färdig vatt gifva sitt blod (enthusiastiska bifallsrop). Den dag, då republiken hotas, skyndar denna fraktion i sina bröders, i folkets famn för att vsålunda uppresa ännu en förmur af det heliga förbundet mot de usle, som kunde vara nog djerfve att vilja våldföra detsamma. (Ja! ja! vallmänt bifall.) Allt missförstånd bör upphöra emellan folket och oss. All misstanke mot armeen är en orättvisa, ty idgen är oförgänglig. Träffande och sannt har en ärad representant vyttrat: När ideen eröfrat kasernen, blifva alla vförsök att utrota den onyttiga. Må vårt valspråk yblifva: Frihet, Jemnlikhet, Broderskap! Lefve vRepublikenl (allmänt och stormande bifall.) At dessa prof kan du döma till det öfriga: Man talte äfven om den stora dram, som nu uppföres i Europa, der folket strider för sin frihet, mot tyrannernar, och medborgaren Joly, folkrepresentant, antydde huru grymt det skall vara om franska arm6en grepe till vapen mot andra nationer, förenade med dem genom idsen, och särdeles mot Italienarne, hvilka nu som bäst söka eröfra sin frihet. Ropen: Nej, nej, vi strida icke mot dem! blef svaret på dessa vackra ord och dagen slöts med en toast för den universella Republiken, samt Union des Peuplesv. — Under festen skedde insamlingar för Junifångarnes familjer. Innan man åtskildes sjöngs med enthusiasm den vackra sången -Le Chant du Departo, hvilken åtföljdes af ett tre gånger upprepadt: Lefve Republiken l De anklagade af den 15:de Maj, Blanqui Raspail, Barbes m. fl. afresa i morgon från fästningen Vincennes till Bourges, der de skola dömas. — I anledning häraf utkommer, samma dag målet börjas, en bok af Louis Blanc med titel: Appel aux honnetes gens ou quelques pages dhistoire contemporaine. Vidar. ) Härmed menas les Gardiens de Paris, hvilka hafva hattar i tyroler-fason. Rebillot är polis-ehef.