Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1849, sida 1

Å8D 2 LIA UulllpbCIID UCAUA-. TINH PER TEST HITEede voro; der stod: åBlesses et Combattans de Fevrier 1848. Efter att hafva gjort en tur kring platsen, under rop af: kVive la Republique democratique et sociale! aftågade de åter derifrån. Man hade på aftonen väntat sig allmän illumination; denna inskränkte sig dock, troligen i anseende till det inträffade regnet, till ett och annat hus. De stora adeliga boningarne förblefvo mörka och dystra under det arbetsgatorna voro upplyste af lampor, hvilkas klara lågor af takåsarne skyddades mot duggregnet. Dagen firades som en verklig högtidsdag: alla verkstäder voro stängde, och fastän inga offentliga nöjen ägde rum fröjdade sig dock folket öfver republikens årsdag med en sann belåtenhet. Från mången fattigs vindskupa strålade tätt med ljus eller lampor. Kanske medtog denna lyx de stackars innevånarnes sista sous; men aftonen skulle högtidlighållas. De hade icke glömt, med hvilken enthusiasm de gjort det för ett år sedan, och de ville åt sina barn bibringa de republikanska iderna. Vårsolen börjar nu nedblicka på oss i hela sin strålande glans. Redan börja promenader och trädgårdar hvimla af förtjusande damer och yra barnskockar. Hvilken herrlig sak för de stackars flanörerna. Hvad mig beträffar, tillstår jag dock, att jag finner mera nöje att betrakta de egentliga folkqvarteren, der tusende glada upptåg erbjuda sig, hvilka framställa den franska national-karakteren i sitt ursprungliga tillstånd, icke konstlad af etiketten, icke förstörd af pensionsreglor. Jag vandrar hellre i Luxemburgs-trädgården, än i Tuileriernas stolta aller; jag äter hellre min galette på Boulevard du Temple, än en glace på Boulevard des Italiens. Jag ser din förundran vid denna min upprigtiga bekännelse; jag hör dig yttra din medömkan öfver din stackars väns fullkomliga brist på smak och god ton; men, jag är nu en gång sådan och kan ej hjelpa det. Jag medger gerna, att jag har mina besynnerliga ider, mitt hufvud för mig sjelf; men jag tillägger, att den förnäma verlden är sig lik öfver allt, under det folkqvarteren deremot förete tusende olika vexlingar, tusende skiftande färgtoner. Den förra har jag länge nog studerat utan annan vinst än bedragna förhoppningar, utan annan behållning, än ett visst förakt för den bedrägliga ytan. Detta är visserligen en erfarenhet, som också är värd något, och det är den, som fört mig närmare folket, hvars karaktär framställer sig sådan den är och hvars öppenhjertighet gör mig nöje. Den 4:de Maj kommer republiken att firas med folkfester och allmänna nöjen, emedan det var då den proklamerades af landets representanter och sålunda antogs af hela Frankrike. — I Champslysterna bygges med fart på den stora expositions-lokalen, som är af ett ofantligt omfång. Vi hoppas att i den kunna framvisa sådana prof af arbetsskicklighet i alla grenar, att Paris skall komma att hvimla af resande i sommar. I anledning af revolutionens årsdag hafva ätskilliga banketter hållits dels den 24:de, dels derpå följande dagar. Bland dessa må i synnerhet anmärkas en af underofficerare vid de linieregementen, hvilka här ligga i garnison. Antalet af de närvarande var så stort som utrymmet tillät. Innan man satte sig till bordet yttrades af en tältväbel: medborgare! Då reaktionen går framåt med stora steg, förvsökande att efter hand fråntaga oss våra friheter, och ropande högt att Frankrike icke är revpublikanskt, då tillhör det alla goda demokrater att visa dess anhängare, att de förgäfves bjuda till att förhindra det godas framsteg och att timman är slagen, då alla missbruk och privilevgier skola upphöra, för att lemna plats åt rättnvisans och förnuftets styrelse. Republikaner! yslutom våra leder och visom åt dem, som hysa den brottsliga förhoppningen om en monarkisk vrestauration, att armen är helt och hållet tillgifven de demokratiska principerna, för hvilkas rförsvar den är färdig att utgjuta sitt biod. Lefvve Republiken! — Detta rop besvarades med