Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1849, sida 1

———4LTA— FF F— —ä—2241 öBBHEä———i — .. la dessa notabiliteter tyckas täfla att åter framkalla den någon tid slumrande lyxen, och det är omöjligt att bestämma hvar man funnit den största elegansen, de rikaste juveldiademerna, den vackraste societken. Man vet blott, att det lyst, bländat, blixtratöfverallt. Nekas kan dock ej att prefekten M:r Berger har den vackraste boningen. Hotel de ville är, näst Louvern, hufvudstadens stoltaste palats, och dertill restaureradt, tillbyggdt och, så att säga, nytt. Dess inre är ordnadt af förre prefekten af Paris grefve Rambuteau, som, känd för sin smak att arangera, der etablerat en större och modernare lyx, än man fann i sjelfva det kungliga slottet. Stadshuset är ett nationelt palats, der man skådar de vackraste arbeten af Frankrikes utmärktaste fabriker, och till hvilket de verldskända Gobelins-väfnaderna lemnat ymniga bidrag för att öka glansen och värdet af det hela. Det rum, i hvilket Ludvig Philip år 1830 besvor Kartan, är af ett otroligt värde. Väggarne, mattan samt hela möblemanget är förfärdigadt vid Gobelin. I fonden af denna salong ser man Medborgarkonungen i naturlig storlek. Han står der, besvärjande konstitutionen, än i dag, och rundt omkring honom samt på hvarje stol återfinner man scener ur 1830 års revolution. Här, hvarest februari-hjeltarne uppslogo sitt egentliga läger, hvarest det stora skådespelets mest maktpåliggande scener utagerades, har dock allt förblifvit fullkomligt oskadadt. De vildaste af den fallne konungens fiender stadnade framför hans bild, intagne af beundran — öfver arbetet och konsten. Se der ett bevis på folkets skönhetssinne! Revolutionens vulkan har helt och hållet ombytt utseende, fastän dekorationerna äro desamma. Man tänker icke mer på februaristormarne för ett år sedan, man dansar ännu på den glödande lavan. Hvad det politiska beträffar, så hafva Gudskelof icke några stora spektakler blifvit föremål för allmänhetens uppmärksamhet sedan den stora soldatparad, för hvilken jag redogjorde i mitt sista bref. Denna kunde slutats illa, om icke folket uppfattat meningen dermed och varit på sin vakt. General Changarnier, som yttrat, att han kan göra en kejsare lika lätt som en strut, ville troligtvis försöka experimentet; men misslyckades och lärer få svårt att få struten färdig. Alla de den 29:de arresterade republikanerne hafva åter blifvit utsläppte, och höga vederbörande, hvilka skrikit, att de kommit en komplott på spåren, måste nu långnäste tillstå, att de lupit efter skuggan. Att de sjelfva varit deltagare i en dylik, med eller mot sin vetskap, medgitva de naturligtvis icke. — Den konstituerande församlingen går nu på sina sista ben; få se af hvilken färg den legislativa kommer att blifva! Legitimisterna börja redan utspänna sina nät för att få den sådan, som de önska; men de torde icke alltid lyckas så väl som vid presidentvalet, för hvilket de mycket hafva att tacka de röda republikanernes hat till Cavaignac. — Årsdagen af februari-revolutionen firades med en högtidlig mässa i Madelaine-kyrkan, hvilken bevistades af alla stater och korpser, äfvensom, naturligtvis af republikens president. Det inre af kyrkan, äfvensom den yttre portalen, var svartklädd och öfverst på den sednare lästes ,a la memoire des Citoyens, morts pour la Republigue., — Nationalförsamlingen hade velat fira mässan i Notre-Dame, hvilket hade varit bättre i afseende till utrymmet; men detta behagade icke vissa personer, och följden blef att kyrkan fylldes af notabiliteter och aristokrater. Huru tillgifne republiken dessa äro, vet man ganska väl, och folket, som danat den, som köpt den med sina anhöriges lif, med sitt eget blod, som vidmakthåller och försvarar den, — folket utestängdes från templet. De stupades slägtingar, hvilka dagens ära egentligen tillhörde, höllo sin Gudstjenst under bar himmel på Bastilj-platsen, der de vid sorgmusik upphängde sina evighetskransar kring kolonnen, såsom en minnesgärd eller ett tackoffer åt de slumrande. En procession af arbetare anlände vid middagstiden till Julickolonnen. Af inskriptionen på deras fanor såg man Kulla