Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1849, sida 2

A4r4x 2—4 72720 — ODe Pr af ministerkrisen, beslutat att ajournera kamrarne någon tid. Detta torde kanhända komma på ett ut med en upplösning. I Sachsen har den nya ministeren den 26:te afgifvit den förklaring, att intet hinder mötte för grundrättigheternas ögonblickliga publicerande, isynnerhet som man, medelst lagen om deras införande, kunde få bort hvad som vore mindre godt. I miniatyrstaten Hessen-Homburg har äfven sammankallats en konstituerande församling, som skall möta den 11:te nästk. April. PREUSSEN. Kamrarnes öppnande skedde på slottet i Berlin den 26:te Febr. Konungen, som ännu icke flyttat tillbaka till Berlin, begaf sig till staden på morgonen, steg af i slottet och begaf sig till kyrkan, hvarest hölls gudstjenst; då han till fots vände tillbaka till slottet låto sig förnimma några svaga bisallsrop från folkmängden. Kl. 11 voro de fleste deputerade församlade i hvita salen. Medlemmarne af begge kamrarne togo plats om hvarandra omkring thronen. Talrika grupper bildade sig förnämligast omkring Vincke, Temme, Jacoby, Waldeck och Bodelschwing. Ministrarne infunno sig i lysande uniformer och likaledes konungen, med en stor svit af prinsar och hofmän. Grefve Brandenhurg gick honom till mötes och ledsagade honom till thronen; från församlingen hördes ett Hoch-. Brandenburg öfverlemnade derefter throntalet till konungen, som uppläste detsamma mycket entonigt. Blott på det ställe, hvarest hären nämndes, höjde han tonen och gestikulerade med högra handen. Throntalet innehöll, då man undantager de punkter, som röra först och främst Tysklands enhetssträfvanden och sedan slesvigska frågan, ingenting af något synnerligt interesse för utlandet. Hvad som yttrades i sednare hänseendet är redan anfört, och beträffande tyska frågan föllo hans ord sålunda: Tyska staternas innerligare förening till en förbundsstat utgör ett ständigt föremål för mina lifligaste önskningar. Min regering har med redlig ifver verkat derför, att det stora mål, för hvars skull Preussen heller icke vill sky några uppoffringar, må kunna uppnås. Vägen är banad till ett förständigande emellan alla tyska furstar och nationalförsamlingen. Min regering vill fortsätta sina sträfvanden i denna anda. Jag behöfver icke erinra om, huru mycket J m. h. kunnen medverka till uppnåendet af detta stora mål. Efter talets slut förklarade grefve Brandenburg kamrarne för öppnade. Sedan han derefter gifvit tillkänna, att sessionslokalerne icke kunde vara i ordning förrän kl. 10 påföljande dagen, förklarade han mötet för slutadt. Å borggården voro kanoner uppställde sålunda, att de kunde observeras af den talrikt församlade folkmassan. Anblicken af salen var annorlunda, än vid nationalförsamlingens öppnande den 22:dre sistl. Maj. Dennas demokratiska karakter var viken för en omisskännelig aristokratisk anstrykning. Betecknande är i detta hänseende ett yttrande af en adlig medlem af första kammaren: -Ah! i dag ser det dock åter renligt ut här!Hvarje gång en bekant deputerad kom ut från slottet emottogs han, i trots af belägringstillståndet, med hvisslingar eller hurrarop af massan, eftersom han var älskad eller hatad. En bifallsstorm emottog Temme, Stein, Waldeck och Behrends kunde med möda slippa undan massan, som ville bära dem i triumf. Också från motsatta sidan gjordes bruk af yttranderätten. Då således de bekantaste medlemmarne af den upplösta nationalförsamlingen inträdde i slottet, yttrade flera officerare, att det förundrade dem, att desse herrar finge komma in i slottet. I andra kammarens möte den 28:de antogs ett af högra sidan föreslaget reglemente med 169 röster emot 148. Detta var ett nederlag för venstra sidan. En radikal angrep ministeren för dess våldsätgärder, men inrikesministern Manteuffel anhöll, att man måtte uppskjuta alla angrepp på ministrarne, tills kamrarne konstituerat sig, samt protesterade emot de fällde yttrandena. Första kammaren konstituerade sig i mötet den 1:ste Mars, efter fulländad pröfning af alla fullmakterna, hvaraf ingen blef föremål för några anmärkningar. Derester skred man till val af president, hvartill herr Auerswald, som prov. fungerat som sådan, kallades med stor majoritet. Vid 4 supplementval till andra kammaren i Berlin, den 1:ste dennes, erhöllos de fleste rösterna af Henrik Simon, Ziegler (öfverborgmästare i Brandenburg), Reutker (suspenderadt landtråd) samt den bekante assessor Jung, alla 4 demokrater. I Berlins politiska kretsar berättades, att i danska frågan underhandlades icke allenast i London, utan äfven i Olmitz, samt att centralmakten