I HATrmonI MmCU 11IIVETS 10101111841Ö AT OTTD.7 — n.— — !n:— Utrikes nyheter. SARDINIEN. Förloppet af de händelser, som föregingo ministerkrisen synes hafva varit följande: Gioberti påyrkade en intervention i Toskana, för att återuppsätta storhertigen på dess thron och införa en konstitutionell regering. Efter långa debatter i konseljen syntes Giobertis kolleger, enligt hvad -I. des dbatsmeddelar, villige att gå in på hans plan, mot det att han erkände romerska republiken. Då Gioberti vägrade detta, och då han icke kunde vinna majoriteten i konseljen för sina åsigter, -begärde han, och, som man antog, äfven Ratazzi den 20:de Febr. sina afsked. Detta uppslag i sakerne syntes, enligt I. des debats, göra ett obehagligt intryck i Turin. En stor demonstration egde rum, såsom yNationaluppgifver, utgången från Il codini, spillrorna af det aristokratiska och hierarkiska partiet, hvilka skola hafva satt den i gång genom utspridandet af allehanda falska rykten, säsom att Gioberti aldrig velat någon intervention i Toskana, att han var ett föremål för smädelser o. s. v. En stor skara begaf sig till Gioberti och ropade: Lefve Gioberti! Lefve Konungen! Ned med republikanerne! Gioberti visade sig, tackade, djupt rörd, och förklarade, att han icke kunde blifva vid styret, utan att följa sin politik mot Centralitalien. Härefter begaf sig mängden till cheferne för republikanerne, journalisterne Broferio och Valerio, för att gifva dem bevis på sitt misshag. Sålunda stodo sakerne den 20:de Febr. Påföljande dagen ändrade sig dock förhållandena. Republikanerne fattade åter mod, förlitande sig derpå, att majoriteten i dep. kammaren tillhörde deras parti. Stora skaror begäfvo sig till Brofferio och gåfvo honom sitt bifall tillkänna. I dep. kammaren satte sig Gioberti på en enskild plats, medan hans kolleger intogo sina säten på ministerbånken. Inrikesministern Ratazzi reste sig först och förklarade, att kungen hade antagit Giobertis afskedsansökan, och att general Chiodo interimistiskt öfvertagit utrikesportföljen och presidentskapet i konseljen. Derefter interpellerades ministeren angående interventionen i Toskana, då Chiodo svarade, att han och hans kolleger icke hyste den ringaste tanke ditåt. Justitieministern Sineo sökte förekomma en diskussion genom den förklaring, att en meningsstrid egt rum i ministeren, hvilken dock upphört, sedan den minister, som ej delade sina kollegers åsigter, aflägsnat sig. Imellertid interpellerade Valerio sjelfva Gioberti direkte, som gaf ett undvikande svar, men slöt med de orden: ,Derest jag kunde gifva närmare detaljer, skulle vissa personer känna sig mycket generade. Vid dessa ord reste sig Ratazzi, om hvilken troddes, att han var för interventionen, och förklarade, att endast Gioberti ville densamma, och att han (Ratazzi) först af alla satt sig deremot. Gioberti förklarade, att han icke syftat på någon af sina kolleger, att han föröfrigt än— nu ansåg interventionen för önsklig, att majoriteten i konseljen delat denna åsigt, och att man först ändrat mening, när det blef. fråga om utförandet. Sedan väcktes ett andragande om anklagelse emot Gioberti, hvilket förkastades efter en stormande debatt, och följande motiverade dagordning blef antagen: Kammaren förklarar, efter att hafva förnummit ministrarnes förklaringar, att de hafva handlat i enlighet med nationens önskningar.v Om aftonen den 21:ste hade, enligt de reaktionara bladen, åter egt rum demonstrationer till Giobertis förmån. Man sökte att tilvägabringa en jättepetition för hans återkallande till styret. För det ändamålet blefvo bord utställda på alla offentliga platser. I dep. kammarens möte fick ministeren röna ett nytt bevis på representationens förtroende. Finansministern begärde bemyndigande att i förväg uppbära Mars månads skatter, hvilket bemyndigande icke allenast beviljades, utan äfven, genom ett amendement utsträcktes äfven till April månads skatter. I ett bref från Turin af den 22:dre Febr. meddelas, enligt ,I. des dåbats,, den märkliga underrättelsen, att Carl Albert sjelf vägrat att låta Gioberti bilda en ny minister. Notiserna från Paris af den 28:de Febr. innehålla, att senatorn Vittorio Colli blifvit utrikesminister i sardinska kabinettet, men om han äfven öfvertagit presidentposten nämnes icke. TOSKANA. Republikens proklamering har påskyndats, dels genom de ultra -radikales påtryckning, dels genom ett mystiskt-revolutionärt tal af den bekante Maazini. Då regeringen dröjde med det vigtiga steget, tog folket sjelft och proklamerade republiken, förklarade Leopold för afsatt, beslöt för7J22 —