Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1849, sida 1

Några ord om qvinnobildning. Göredrag, hållet i Götheborgs Bildnings-cirkel den 25:te Febr. 1849.) Inom en krets, vinligt sluten i bildningens namn; och inom hvilken hvarje ämne, som på ett eller annat sätt afser eller är förenadt med densamma, har anspråk på att varda ihågkommet, torde det ej anses olämpligt att äfven yttra några ord om qvinnobildningen, helst denna onekligen står i ett oupplösligt sammanhang med och på det närmaste betingas af den sig med jättesteg spridande allmänna bildning, som åt vår tids rigtning gifvit dess vackraste dagsida. Den grad af öfverseende, som framställningens svaghet, jemförd med ämnets vigt, kräfver, skulle helt och hållet förbjuda framträdandet af dessa tankar, om de ansåges hemfalla undet ett annat omdöme, än det, som ser till den bättre meningen, äfven då, när den ej uppbäres af någon annan förtjenst. Rummet här är ju icke snillets eller talangernas täflingsbana; det är ju öppnadt för hvarje försök af den goda viljan. Hvar skulle det milda omdömet träffas, om ej härstädes? Det torde icke vara utan allt intresse, att till en början, och innan vi gå till det egentliga ämnet, kasta en blick på qvinnans ståndpunkt inom familjen och samhället från fordom, och gradvis följa henne från den låga ståndpunkt, der vi först träffa henne, till den, hvarpå hon nu befinner sig. Hos den rå naturmenniskan, som omedelbarligen af sjelfuppehållelsens medfödda drift, kämpar emot elementernas krafter, utgör nödvändigtvis den fysiska styrkan det enda gällande företrädet; i den ligger hennes herravälde och makt, den bestämmer hennes rätt och afgör hennes vinning. Så, som ännu hos nästan alla vilda folkslag, var det äfven fordom hos våra förfäder. : Under så beskaffade omständigheter är qvinnan såsom den svagaste delen af sitt slägte icke särdeles aktad. Föraktad och förnedrad synes hon