Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1849, sida 1

Korrespondens. Stockholm den 6:te Mars. Den nu stadfästade underrättelsen om stilleståndets uppsägning af danska regeringen och blockadens begynnelse i slutet af denna månad har naturligtvis här väckt stort interesse, såväl inom det politiska och kommerciella som det militära lifvet. Man kan, oaktadt all önskan att ej Sverige må behöfva inblandas i sjelfva kriget mellan danska staten och danska konungens holsteinska och till en del slesvigska undersåter, likväl icke för sig dölja att svenska nationen hvarken bör, kan eller vill lemna det med sig beslägtade och i ordets egentliga bemärkelse förbrödrade danska folket utan bistånd, om vapenlyckan skulle svika det, och tysk eröfringslust, förenad med slesvigholsteinsk herreoch embets-aristokrati, skulle hota Danmarks sjelfständighet och söka förqväfva danska folkets började utveckling till politisk fullmyndighet och medborgerlig frihet. Det går, liksom en aning, genom sinnena, att de dolda kabinetts-afsigterna möjligen torde ännu en gång begagna de brännbara ämnena i Tyskland att utbreda våldets eldströmmar öfver de länder, der folkets anda och bildning lyckligen kommit till den punkt, att begreppen om frihet, jemlikhet och broderlighet finnas nog utbildade, för att söka göra sig gillande i samhällslifvet och statsformerna. Man tycker sig liksom finna, att den tyska kabinettspolitiken å alla sidor uppretar nationalitetskänslan, äfven i sina öfverdrifter och fördomar, för att under oredan vid Tysklands gränsor genomföra den tyska enhetsprincipen jemnt och nätt så långt, att de två största tyska makterna kunna dela hela väldet sig emellan. Och om ej denna dunkla förkänsla är utan all grund, så måste man befara, att den åter börjande striden icke blifver den lätt afgjorda, med Holstein och södra Slesvig, der, hvad man ock å tysk sida må säga, icke befolkningen, men blott ridderskap, prester och embetsmän äro de som upprätthålla insurrektionen, utan att den kommer att föras äfven med tyskt biträde, och då kan utgången vara osäker, ifall ej utländsk medverkan hejdar anfallen. I sådan händelse blifver vår ställning vida mera svår och invecklad, än den någonsin blifvit, om redan förlidet år Sveriges regering tagit ett bestämdt parti för Danmarks rätt och bästa. Då hade vi kunnat, genom ett kraftigt biträde på sjön, uträtta hundra gånger mera,