mitt kompani en post vid Sophiebryggan. Öfverkommendanten Messenhauser kom dit, och jag, likasom många andra, talade med honom. Jag kan icke erinra mig, att jag, såsom man vill påstå, då yttrat till honom, att jag skulle emottaga presidentvärdigheten i republiken; men om jag verkligen sagt detta, var det blott på skämt. Härvid vill jag äfven anmärka, att samtalet om presidentvärdigheten icke egde rum vid Sophiabryggan, utan i ett kaffehus, dit Messenhauser kom, just när jag befann mig der, för att dricka kaffe med trenne andra medlemmar af elitkorpsen. Hvad Messenhauser hade att beställa på landsvägen, vid hvilken kaffehuset låg, vet jag icke; förmodligen inspekterade han de utställda posterna af de under hans befäl stående garderna. Jag bifogar äunu den anmärkning, att Fröbel och jag redan den 29:de Oktober afsade oss vår militäriska befattning, enär elitkorpsen icke användes till det ändamål, hvartill den egentligen var bestämd, nemligen att upprätthålla ordning och lugn i den inre delen af staden. Derjemte hänvisar jag till den i Tyskland gällande lag, enligt hvilken en deputerad icke kan fängslas, förrän man erhållit nationalförsamlingens samtycke. Undertecknadt Robert Blum.