Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1849, sida 3

sand, blifva öfversallen och slagen; hade polisgevaldigern Andersson den 3:dje dennes till poliskammaren inkallat desse begge styrmän, den förre såsom målsägande och Edman såsom svarande i saken; och sedan åtskilliga vittnen emot denne sednare blifvit afhörde, samt svaranden på grund af vittnesberättelserna, af poliskammaren ålagts värjemålsed, den han förklarade sig kunna, när som helst, aflägga, uppsköts målet till den 10:de dennes, till hvilken tid Edman borde vara försedd med vederbörligt prestbevis. Ett splitter-nytt osvådinsord. En arbetskarl hade, för några dagar sedan, till poliskammaren inkallat en yngling af samma klass, för det den sednare öfverfallit den förres hustru med oqvädinsord; men de flere i målet afhörde vittnena hade derom icke annat ått säga, än att svaranden, i åtskillige tillfällen, kallat klagandens kära hälft för , Purita., Amazonerne. Tvänne prostituerade Jungfrur, Mathilda Holmgren och Anna Johansson, hade råkat illa ut för polisen, då de den 1:ste dennes sent på aftonen, funnits utestrykande, i rusigt tillstånd, och förklädde till karlar. De blefvo likväl näpste och släppte, men inkallade till poliskammaren den 3:dje dennes, dervid endast Mathilda Holmgren tillstädeskom, och bestridde tillmälet, att i ankållningstillfället hafva varit drucken, men vidgick förklädningen, och, såsom anledning till densamma, uppgaf, att hon, sålunda utstyrd, ämnat med påhelsning syrprenera sin söta mamma?, på dennas födelsedag (hvilken således lärer ägt rum nattetid). Poliskammaren uppsköt frågan till annan dag; dels för Anna Johanssons inställande, och dels för bevisning. Mathilda Holmgren, som tillsades, att då hos poliskammaren åter sig infinna, frågade: Om hon skulle komma i karlkläder? Genom Rädhusrättens härstädes den 7:de i denna månad afsagde Utslag, äro arbetskarlarne Anders Johansson, Edvard Pettersson, Anders Ericssson, Johan Edvard Olsson och Johan August Pettersson dömde, att mista lifvet genom halshuggning, för det de, utan föregången anledning, med yttersta grymhet slagit och misshandlat fabriksarbetaren Carl Ulrik Lindström så, att han nästpåföljande dag deraf ljutit döden.