Mot fördom och förtryck en strid du vågar, Beväpnad blott med styrkan af din röst. Dock, store gudar gjutit i dig orden och derför går du segrande: kring jorden. Med ljusets fackla strålande i handen och Rätt och Sanning ristad på din sköld, Du knyter samman slitna brödrabanden och värmer upp, med kärlek, hjertats köld. Du känner ingen skillnad mellan bröder, För allas lika rätt ditt hjerta glöder! Och vid din röst de gamla skranker falla, Och brödrakärlek vaknar frisk och ny; Till menskoslägtets bildning sträfva alla, och rotad fördom skingras som en sky. För allmänt väl ditt varma hjerta ömmar. En himlaflägt igenom lifvet strömmar! Fort nya tid! ditt hjertas varma lågor Gjut rikligt in i menskoslägtets bröst Och svara klart på tidens stora frågor, För likars väl höj mägtigt upp din röst! Gjut bildning in i hvarje liten köja, Så bryts itu hvar mensklighetens boja.