Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1849, sida 1

h333nn —77 möjligheten att qvarhålla ett folk i beroende af några få, landets alla krafter utsugande och, till följd af nödvändighetens lagar, allt mera förtärande klasser! Måtte man inse, att det är på sista stunden att göra slut på deras onaturliga och orättvisa öfvermakt i landets lagstiftning, lagskipning, beskattning, förvaltning och hushållning, under det att de sjelfva alltmer för sin tillkonstlade tillvaro behöfva tillgripa folkets besparingar och nedtvinga arbetets afkastning! En förändring häri är oundviklig. Att återgå till våldets herrskar-välde är numera lika omöjligt, som att genom list åter insöfva den nyvaknade kraften. Det är de öfverbildades, de rikes, de bortskämdes egen lycka, att samhällenas makt fredligt och obemärkt kommer i den sedligt bildade, behållna och fördragsamma talrika massas händer, hvilken utgör folkets kärna. Kommer den icke snart och lugnt derhän, så är deras olycksöde sammankedjadt med landets armod och folkets förtviflan. Allt detta inses redan af många, och det kännes instinktlikt af de flesta. Sinnena äro i allmänhet ense om nödvändigheten att få en förändring i det närvarande oefterrättlighets-tillståndet. Förgäfves söka de konservativa eller reaktionära att vinna anhängare ibland folket. Äfven de, som icke eljest tänkt sig in i våra inre politiska förhällanden, börja att efter de två sist förslutna riksdagarna finna, att ståndsrepresentationen endast kan söndra och förvärra landets tillstånd, icke förena och bota samhällets brister. Den, som med uppmärksamhet hör och ser folklifvets företeelser, sinner lätt, att opinionen om reformens nödvändighet är allmän, och att mängden äfven är enig om de naturliga grunderna för en folkrepresentation. Men sättet att genomföra den, att bringa regeringen till samverkan, att förmå de privilegierade stånden till att afträda från sina inkräktade rättigheter, att få ett snart resultat, o. s. v. det är derom, som icke mängden kan hysa klara begrepp. Det är detta som måste af upplyste reformvänner antydas och inskärpas. Alla rättsinnade fosterlandsvänner måste derföre enigt och beslutsamt arbeta för reformens mål, äfven om de privilegierade klasserna och en med dem införlifvad regeringspersonal skulle visa sig tvekande eller gensträfvige. De böra besinna, att utan en representations-förandring, snar, och i ordets hela bemärkelse folklig, skall ingen förbättring kunna motses i vårt bristfälliga, nedtryckande skatteväsende, ingen inskränkning och ändamålsenlig reglering af vårt uppbördsväsende, vår förvaltning, vårt försvarsverk, vår lagskipning, våra ordningsoch allmänna hushålls-angelägenheter; och allt detta är likväl, för hvar man tydligt, tidens högt påkallade behof, om ej obelåtenhet, misströstan, overksamhet, brott och slutligen inbördes strider skola blifva, under fortsatt tilltagande armod, den sorgliga lotten för ett älskadt fosterlands framtid.