Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1849, sida 1

rt Varit, eller med honom Ötverenskommas kan. hela eller rena; varm mat till middagen hör på intet sätt till den en gång för alla bestämda husordningen — ja du tycker tillochmed måhända att du för dina ögon ser endast armod och elände. Hvaraf kommer sig detta? Jo helt enkelt deraf, att du icke ser tingen med den fattiges ögon. Du kan icke fästa dig vid det, som är obetydligt och ringa; och du lägger fördenskull icke märke till, att du är omgifven af skatter: att du ser; för dig frukterna af många års mödor och: arbete, saker, som länge utgjorde föremål för egarens önskningar: innan han var i stånd att förakaffa sig desamma. Och hvilket värde sätter icke den fattige mannen och hans familj på dessa egodelar! Låt elden komma lös i ett sådant, (som du måhända skulle kalla det) , hybb—le, och du skall snart med förundran finna, att ingen rik, för att rädda de största dyrbarheter, skulle blottställa sitt lif för en större fara, än den, som den fattige backstugusittaren löper vid att rädda en dyna eller ett gammalt skåp. Det värde, som ett sådant lösörebo har, inskränker sig icke till egarens lifstid; han tänker på sin qvarlåtenskap med lika mycket allvar, som den, hvilken är egare af flera tunnor guld. Hvilka strider och försakelser har ej ofta en sådan der individ, medtagen af arbetsoch ålderdomssvaghet, att uthärda blott för att ej komma under fattigvården! Stundom är det väl, emedan han ej gerna vill falla kommunen till last; men ofta skall: man dock finna, att det, som utgör grundorsaken till denna inre: kamp, är något husgeråd, som han icke vill att fattigvården skall: erhålla ; emedan han redan för många år tilllbaka bestämt det åt sina barn. Den, som haft något att göra med fattigvården på landet, har säkert mer än en gång kommit i erfarenhet af, att en person, innan den emottager understöd af fattigvården, bland sina barn utdelar de bästa sängkläderna, på det att de må hafva godt af dem, och åtnöjer sig sjelf med den hvila, som han kan njuta på andra, af vida sämre beskaffenhet. vVi hafva uppehållit oss så länge vid detta ämne, dels af det skäl, att hela den arbetande klassens tillstånd är för många ett vildtfrämmande, obekant land, och dels derföre, att de kalla denna klass en rå, okunnig massa, och dermed anse hela den saken afgjord. Enligt hvad vi hafva anfört, så väl af egen erfarenhet, som af många andras, hvilka stått i nära beröring med allmogen, sträcker sig egendomen och med den medvetandet om eganderätten ända ned till dem; som stå på de lägsta trappstegen af samfundet; till torpare och backstugusittare. Vi bestrida således ingalunda att valrätt bör förknippas med egendom; men vi påstå, att egendomen har en helt annan utsträckning, än man synes vilja medgifva densamma, och att den finnes hos dem, som, enligt konung Fredrik VII:s grundlagsförslag, skola blifva valmän, på ett så beskaffadt sätt, att den medför. ett fullt och klart medvetande om betydelsen af eganderätten.o Detta medvetande står ingalunda ensamt, ty af det utvecklar. sig hos den arbetande klassen en hel kedja af föreställningar, sem stå i nära föra ening med: samfundets hela grundprincip. Nödvändigheten af ett samfund, hvilket beskyddar egendomen genom lagar, af en öfverhet, som vakar. öfver lagarnes efterlefnad, af skatter till samfundets vidmakthållande, o. s. v. stå icke blott såsom theoretiska lärosatser ibland allmogen, utan lefva i sin fulla kraft i dess medvetande. Må man försöka att för en arbetare framställa satser af motsatt lydelse, och han skall med säkerhet, om man förstår att. inlåta sig i samspråk med honom, få höra honom på sitt sätt bevisa, att man har orätt. Vi för vår del kunna alltså icke finna någon slags betänklighet vid den af Danmarks konung i dess grundlagsförslag medgifna allmänna valrätt, när vi betrakta den i dess förhållanden till egendomsäkerheten.