Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1849, sida 2

ej förstår mig, som ej väntar annat af mig, än litet bröd. Se der mitt lifs omständigheter. Hade jag blott kunnat glömma eder, eller snarare — fortfor Pierre, lyftande sina ögon emot henne med en oändlig ömhet — hade jag blott kunnat se eder! När han märkte, att ett allvarligt uttryck lade sig öfver den unga qvinnans drag, tillade han ifrigt: — Vore det blott en gång om året! Och efter en stunds tystnad: — Hvilken synd skulle vi väl göra inför Gud och verlden? Vidröra er hand, vänta sex månaders tid, med vällust afvakta timman för ert återseende, och andra sex månader påminna sig detta; se der hvad jag begär af himmeln och er. Om ni vill hindra mig från att do..... — Pierre, jag har ingenting att förebära till svar; och, som jag är skyldig att, åtminstone i tanken, göra reda för mitt uppförande inför M. de Parfondval, som är en ädel man, är det min vilja, att detta möte blir det sista. Om ni älskar mig, så kom blott ej mera till slottet. — Var viss, madame! Om Gud tillslöte himlen för en andäktig själ, skulle han icke vara mera grym, än ni. Om jag skall lefva, måste jag andas samma luft som ni. — Den unga qvinnan hade för andra gången lemnat sin hand åt Pierre Marbault.