Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1849, sida 2

— Ack, min Gud! sade hon, bäfvande tillbaka. Jag är förlorad . ..... Hon hade varseblifvit M. de Parfondval på näst intill belägna äng. Han kom gående rakt åt allen. Hon höll på att falla i vanmagt, när hon såg, att grefven märkte hennes samtal med Pierre. Ehuru grefvens utseende gaf tillkänna någon förvåning, gick han likväl sin landtmätare till mötes med bibehållande af sitt otvungna sätt att vara. — Nå, se der herr Marbault! Hur stå affärerna? — Jo, herr grefve; sade Pierre, i det han gick herr de Parsondval till mötes. Händelsen är den: jag berättade för fru grefvinnan, som hade den godheten att låna mig sitt öra, hvilken svår sorg jag hade förliden vår, då jag förlorade min syster. Madame Parfondval hade bevisat min syster mycken godhet. Med egna händer har hon broderat den slöja, min syster bar vid hennes första nattvardsgång. Stackars barn! Denna slöja, som var oss så dyrbar, har nu tjenat till hjelp vid hennes svepning. På det sättet försiggick det andra sammanträffandet. Grefvinnan begaf sig åter in i slottet, och gjorde under sex veckors tid ej längre promenad, än endast straxt nedför trappan. Hon företog sig efter denna dag att hvarje morgon ordentligt besöka messan.