Beatrix. Roman från Konungadömets tid af Arsene Houssaye. (Fri öfversättning.) (Forts. från N:o 49.) — Det förundrar mig mycket, sade grefven till sin fru, att ni är så envis med att under så milda och vackra solskensdagar innesluta er i er kammare. — Jag medger, att ni har rätt, sade hon med en viss sinnesrörelse. Jag hade så nära förgätit, att sista bladfällningen snart är inne. — Efter allt hvad jag kan tycka, sade hon sedan, när grefven lemnat henne, är ju parken nog stor, för att jag må kunna promenera der, utan att behöfva frukta möta Pierre Marbault. Dessutom tror jag nästan, att jag skulle kunna se honom utan fara. Hon gick ned åt parken. Första dagen mötte hon ej landtmätaren. Hon hade blott hållit sig i närheten af slottet. Men, hvad under solen är svagare än qvinnohjertat? Dagen derefter vågade sig madame Parfondval något längre. Snart, i krökningen af en all6e blef hon varse Pierre, som sittande i gröngräset, med hufvudet lutadt mot handen, tycktes antingen drömma eller sofva. Gående på tå ville hon återvända samma väg hon kommit; men löfven prasslade under hennes fötter. Pierre lyftade sitt hufvud; och