Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1849, sida 3

— Hör, min hederlige gubbe! Har ni någon skicklig landtmätare här borta hos er i Bethisy? Jag behöfde biträde af en sådan, under någon kort tid. — En skicklig landtmätare? svarade dödgräfren med ett eftertänksamt utseende. Åh ja; nog ha vi en; gamle fader Demarsais, men han kan icke gå nu mera. Men, det är sannt! Jag tänker att Pierre Marbault förstår sig påt, så godt som någon. Det skulle för öfrigt nog bli en välkommen förtjenst; ty han har en mor, som saknar tillgångar. — Vill du vara så hederlig och säga honom, att jag väntar honom till mig i morgon, på förmiddagen? — Som ni befaller, herr grefve. Dagen derefter, just som grefvinnan Parfondval gick igenom förstugan, för att begifva sig ut i parken med sin lilla dotter på armen, mötte hon Pierre Marbault, som vid det oförmodade sammanträffandet ej visste, åt hvilken sida han skulle gå. — Pierre! ropade hon, helt blek. — Ahl! min Gud! Madame! Jag förvånas öfver att träffa er. Min afsigt är att få tala med herr Parfondval. — Han är borta vid vinprässen, hos sina skördare,