Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1849, sida 3

Efter dessa ord, gjorde hon en liknöjd och iskall helsning, och nedsteg sedan med skyndsamhet utför trappan. — Hon älskar mig icke mera! sade Pierre, Jag kan då kanske komma hit, utan fara. — Stackars gosse! sade Amelie, när hon såg sig på tjugu stegs afstånd från Pierre. Och jag inbillade mig dock, att mitt fattiga hjerta var mest beklagansvärdt. Herr de Parfondval gjorde utan svårighet öfverenskommelse med Pierre Marbault, med afseende på en uppmätning af alla egor till slattet. Det var ett arbete för kanske mer än ett år. Grefven erbjöd tolfhundra francs. Pierre skulle åtagit sig det för halfva denna summa. Man var å båda sidor belåten. Redan samma vecka började Pierre sitt arbete. På grefvens begäran, började han med parken. Amelie, emot sin vilja, såg genom sitt kammarfenster, landtmätaren passera fram och åter. Parkens uppmätning kunde ej gå för sig på mindre än flere veckor; ty, utom det att den innehöll nära åttatio tunneland, omfattade den äfven kullar och en i oräkneliga bugter slingrande bäck. Man var, som nämndt är, i Oktober månad; en tid, då himlen vanligen beviljar jorden de sista vackra dagarne för året. (Fortsättes.)