Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1849, sida 1

— n11414 ::2qW —F——— 0— CCCA k ti: SAEETRATRTSEEE AA med varor, Whisky och Pisco (landets bränvin), hvaraf de olyckliga varelserna förbrukade en oerhörd mingd. Något längre bort arbetade en annan skara Indianer, ungefär 100 man stark, för kapten Sutter; de betaltes på samma sätt. Den 3:dje Juli. Vi hafva valt oss en plats, som tyckes lofva mycket, midt inne i en mycket djup bergskrefva, dit vi bragt våra indianska korgar, som vi köpte i Suttersfort. När vi fyllt dem med jord, hänga vi dem med rep, som vi sjelfva förfärdigat, på långa käppar, skurna af träden, och gå med dem ned till floden, som flyter på något afstånd från skrefvan, och vid hvilken vi begynna att utvaska guldet på det gamla sättet. I dag hafva vi varit mycket lyckliga; vår afkastning är mycket större, än den någonsin var i Lower-Mines. Jorden är här rikhaltigare, men det förorsakar mycket besvär och tidspillan att bära korgarne ned till floden; jag är derför så trött i afton, att jag verkligen måst göra våld på mig sjelf, för att öppna min dagbok och skrifva dessa ord. Den 4:de Juli. I dag på morgonen, när vi, belastade med korgarne, gingo ned till floden vände sig hastigt Lacosse med följande fråga till oss: Hvarför lefva våra hästar som herrar, medan herrarne arbeta som håstar?Vi började skratta, i det vi förvånades deröfver, att vi icke förr kommit att tänka derpå. Ett par minuter derefter hade hästarne fått våra bördor och trafvade med dem ned till floden. Denna eftermiddag hafva de fleste af härvarande guldsökare firat årsdagen af Förenta Staternas oafhängighet. I största hast föranstaltades en fest, vid hvilken utbragtes fosterländska skålar och afsjöngos patriotiska sånger. Bradley höll ett ganska vackert, efter omständigheterna afpassadt tal, hvaruti han, emot Amerikanares vana, helsade oss Engelsmän med en mängd komplimenter till moderlandet. Webers-Creek, den 6:te Juli. Hvad vi erfarit under vår korta vistelse i trakten af qvarnen, hade öfvertygat oss derom, att vi förspillde allt för mycken tid och möda med att gå den långa vägen från bergsskrefvan till floden, och vi beslöto derför, att uppsöka ett lämpligare ställe. Då vi voro vid qvarnen, hörde vi beständigt omtalas, att guld skulle finnas i större mängd vid WebersCreek, och vi föresatte oss följaktligen att söka vår lycka der. Webers-Creek är en af den amerikanska forkens nordliga bifloder. Vi begåfvo oss på väg om morgonen och kommo om eftermiddagen till vår bestämmelseort. Öfverallt på vår väg påträffade vi arbetare och tält. I morse stego vi bittida upp och började genast se oss om efter en lämplig arbetsplats. Efter att hafva sökt under något mer än en timma, funno vi — omkring 15 (engelska) mil från det ställe, der Webers-Creek utfaller i den amerikanska forken — en plats, der vi beslöto pröfva vår lycka. Vi förefunno här ett formligt läger, visserligen icke så stort, som i Lower-Mines, men här hvimlade likväl menniskor, i synnerhet Indianer. Några arbetade i sjelfva flodbädden, andra, och dessa utgjorde fertalet, gräfde i klyftorna. De förra hitta i allmänhet mera, men de sednare finna större stycken och af bättre beskaffenhet. Man berättar oss, att klyftorna äro ganska rika, men att arbetet i flodbädden är säkrare, med afseende på vinsten. I berget finner man stundom klimpar, som väga flera uns, men ofta kan man få söka halfva dagen, utan att finna något, medan man deremot i flodbädden alltid är förvissad om att vinna åtminstone ett uns om dagen och understundom mera. Af denna anledning hafva vi bestämt oss för att arbeta i vattnet. Men först måste vi göra oss några vaggor. I en slags bod funno vi bräder till salu; men priset på dem var så öfverdrifvet, att vi ej ville köpa dem. Vi hafva derför i skogen utsökt åt oss det virke, vi behöfva, och med biträde af en skeppstimmerman, en hygglig, tjenstaktig karl, som med andra goda egenskaper förenar äfven den att hafva begärt endast 60 dollars i dagspenning, hafva vi