Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1849, sida 1

LeCIS I III AN. ds Gumperts DbOkKlåda. Ten På säll brukli AA !pRAA — sitter i en krets, i hvilken enhvar rökar sin cigarr, under det han applåderar de dansande, som äfven röka. Man kan aldrig nog beundra de glänsande drägterna och de smakfulla rörelserna hos de dansande, som tyckas dansa icke blott med kroppen, utan äfven med hela sin själ. På Lacosse hafva dessa fandangos alldeles förvridit hufvudet; esomoftast deltager han sjelf uti dem. Söndagen den 25:te Juni. Vi hafva alla beslutat att icke arbeta om Söndagen; det är nog, när man arbetar som vi de 6 dagarne. Vårt arbete under förflutna veckan var icke serdeles afkastande; det inbringade blott 19 uns. Guldstoftet väges och fördelas hvarje afton; hvar och en bär sin rikedom i ett bälte, som han aldrig lägger från sig. Jos, som samlat en liten vacker summa, förer oupphörligt handen till bältet; han väger sin gömda skatt två eller tre gånger om dagen, och hvarje gång under anropande af alla de helgon, som finnas i kalendern, och af hans indiska gudar. Enligt ett löfte, som han gjorde, då han lemnade Monterey, lägger han en fjerdedel af sin skatt å sido för den tjocka hustruns räkning, såsom han kallar jungfru Maria, utan tvifvel till åtskillnad från den store anden; men jag fruktar, att jungfruns andel blir mindre med hvarje dag och att Jos icke delar ärligt med henne. I dag hafva vi länge ventilerat den fråga, huruvida vi icke borde arbeta än längre upp vid floden. Lover-Mines äro öfverbefolkade och flera redskaper stulna från oss. Vår rådplägning slutade dermed, att vi skulle sälja våra vaggor och i mindre afdelningar söka vår lycka annorstädes. Men fandangon och de två eller tre vac-kra sennoror, som jag blifvit van att se hvarje afton vid dansen, skall jag säkerligen komma att sakna. Söndagen den 2:dre Juli. I går lemnade vi, enligt vår öfverenskommelse, Monterey och drogo uppåt Amerikanarnes flod (eller den amerikanska forken: floden har båda dessa namn). Det var på Thorsdags eftermiddag vi beslöto detta, och i går morse gick jag, i sällskap med Bradley och Maephail, omkring bland tälten, för att utbjuda våra vaggor till salu. Det var icke svårt att få dem sålda. Vi fingo anbud i mängd, men då vi blefvo alldeles öfverlupna af 7 eller 8 spekulanter, kommo vi på den tanken att försälja dem genom auktion. Då jag icke hade lust att vara auktionist, satte sig Bradley på en af machinerna och uppmanade de ärade gentlemen traders att bjuda på. Det högsta anbud, man förut gjort för den störste af de båda machinerna, var 394 dollars, men genom sin driftighet och sina lustiga infall uppdref Bradley priset mycket högre. Efter att hafva rosat sin vara med en ström af vältalighet, utbrast han plötsligt: ÅÅ mån veta, mina herrar, att det var just i denna vagga, man fann den guldklimp, som vägde 24 uns, det vill säga, den största, som någonsin blifvit funnen härstädes; den hittades af denne herre, som står här vid min högra sida, och som nu, enligt vårt vidunderliga samfunds beundransvärda lagar, är dess rätte egare. Alla åhörarne uibrusto i skratt och, hvad som var ännu bättre, började att med förnyad ifver bjuda öfver hvarandra, så att machinen slutligen uppgick till 386 Dollars, hvilka betaltes med guldstoft, efter 28 dollars per uns. Den andra vaggan betaltes med 360 dollars. Vi hade således vunnit omkring 750 dollars, hvilken summa erlades åt oss i guldstoft. På vår väg skulle vi passera förbi den qvarn, der guldet först upptäcktes. Vi föresatte oss att noga betrakta detta så intressanta ställe, och vi ansträngde vår synförmåga, för att upptäcka det, då plötsligt ett gevärsskott small af i närheten, och i samma ögonblick framträdde en man ur skogen. Han var klädd i hvita lärftsbyxor, hade moccasiner af hjortläder på fötterna, en stor sombrero, sådan som Mexicanerna bruka, på hufvudet, och geväret hängande öfver skuldran. Det var herr Marshall, kapten Sutters kompanjon, i egen person. Han var ute på jagt och såg med detsamma till sina Indianer, som, till ett antal af 50 å 60, arbetade för hans räkning oeh betaltes