Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1849, sida 2

oo — Eer gör sig nu, sedan preussiska och österrikiska noterna ankommit, allt mera den åsigten gällande att planen att sätta en ärftlig kejsare i spetser för Tyskland måste öfvergifvas. Men huru Tysklands centralstyrelse skall ordnas, derom kan man icke bli ense. Tyska regeringarne uppträda allt djerfvare med sina anspråk på rättigheten att pröfva den i Frankfurt uppgjorda konstitutionen, och sedan antaga eller förkasta hvad dem lyster. Wiirtembergs ministere har i detta fall gjort ett hedrande undantag och förklarat sig vilja stå eller falla med den principen att erkänna nationalförsamlingens beslut. Representationerne i de olika länderna vidhålla äfven, i opposition emot regeringarne, samma princip. Denna princip låg till grund för baierska andra kammarens oppositionella adress, som hade till följd den ännu icke slutade ministerkrisen i Munchen, der en och annan bereder sig på att se samma scener upprepade som i Berlin i November. Krigsministeren skall ha stor lust att imitera Wrangel. Sachsens kamrar, som förete en äkta demokratisk hållning, hafva beslutat grundrättigheternes publicerande, utan afseende på de vilkor, regeringen dervid fästat. I Hanover vill det annars liberala och omtyckta ministeriet Stuve blott under vissa vilkor och förbehåll medgifva grundrättigheternes publicerande. Kamrarne synas vara af en motsatt tanka, och man emotsåg med spänning resultatet af denna strid, som skulle afgöras den 17:de dennes. Till råga på all annan förvirring berättas äfven Ryssland, som i våras så beskedligt höll sig på distans och så högtidligt förklarade sig allsicke vilja inblanda sig i frimmande staters inre förhållanden, nu helt djerft ha trädt fram med den förklaring, att det aldrig erkänner någon förändring i den Tyskland uti Wienertraktaten gifna statsform, hvartill icke alla de kontraherande makterne gifvit sitt bifall. Sedan Preussens alltid så modeste och högsinte Fredrik Wilhelm sett sina förhoppningar om tyska kejsarkronan, till följe af Österrikes och Baierns motstånd, gå upp i rök, har han låtit sin befullmäktigade i Frankfurt, Camphausen, förklara, att preussiska regeringen numera icke kan antaga tyska riksförfattningen utan betydliga modifikationer. Innan den nuvarande brytningen emellan Preussen och Österrike — som dock af mången påstås vara låtsad, för att så mycket lättare draga enhetsifrarne vid näsan — uppstod, skall den sednare makten gjort len förra det förslag att låta 40,000 man marchera emot Frankfurt. Afsigten dermed nämnes icke, nen den var väl att spränga riksförsamlingen och terställa den goda gamla förbundsförsamlingen. Republikanerne tros under allt detta förbereda n ny allmän 7 resning. Det påstås dock äfven tt Österrike här vid lag har sin finger med i pelet och söker anstifta ett republikanskt uppor, för att deri så en god och loflig föreväning till den gamla ordningens återställande. Sachsens båda kamrar hafva nu antagit de af omitten i frågan rörande Robert Blums mord öreslagna beslut, enligt hvilka sachsiska gesanden i Wien skall återkallas och steg tagas hos entral-regeringen för att påskynda verkställigeten af det beslut Frankfurter-församlingen satut beträffande laga åtgärders vidtagande emot obert Blums mördare. Dansk post af den 211.ste ankam; dag nå fun — — — — 9 I FA