Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1849, sida 1

andra i sällskaper för det gifna ändamålet, at arbeta för en fullt liberal representations-reform och ingen annan. De, som icke gilla en sådar reform, skola ej ingå i dessa sällskaper, och skola icke dit insläppas. Hvarföre? Emedan de icke hafva något der att göra, utan ega andra orter för sin verksamhet. Hvar och en skall sköta sitt. Men, store Gud! — utbrista åter de grå — här äro många, som ännu icke så noga bestäm sig för det ena eller andra. Böra då icke all: möjliga slags personer få inkomma för att, hör: på hvarann? Kunna icke några grå eller gråaktige härigenom möjligen liberaliseras, likasom och måhända å andra sidan några förmås att öfvergå till gråspräcklighet? Böra icke tänkesätten ,frotteras mot hvarandra? Är det icke illiberalt at! utesluta folk ur ett sällskap, genom att på förhand fixera ett gifvet ändamål för detta?Härpå svaras: Det är icke illiberalt, att hva och en sköter sitt. Det vore illiberalt, om mar nekade de grå att göra sällskaper för sig, eller de ännu odeciderade att stifta föreningar, deri de enkom diskuterade preliminär-frågan, rörande hvilketdera partiet de skulle ansluta sig till. Mer likasom detta må vara rätt bra och nödvändigt för sig och på sin plats, är det också fullkomlig i sin ordning och angeläget, att sällskaper för sig stiftas af alla de personer samtagna, som hysa er redan afgjord öfvertygelse om nödvändigheten af et rent, liberalt representations-sätt, och som viljsamlas för att arbeta på dess införande genon alla lagliga medel. Såsom dessa sällskaper hafva ett redan afgjordt ändamål för sin verksamhet behöfva de icke vidare upptaga tiden med debatter om queestio an, utan hafva endast att hålla sig till questio quomodo. De kunna och behöfva således icke ibland sig insläppa andre, än dem, som öppet och rent erkänna sig tillhöra samma tänkesätt i representationsfrågan. De inom sig obestämde kunna naturligtvis utanför dessa sällskaper och på annan väg vinna den öfvertygelse, som fordras, för att besluta sig till ingående, eller icke-ingående, i densamme. Det torde svårligen kunna betviflas, att på detta sätt den stora och angelägna förbättringen kraftigast i landet befrämjas. Sällskaper, som träfsas för ett gifvet ändamål, hafva intet skäl til eviga remorationer. De arbeta raskt, med tillförsigt, och kunna någonting uträtta. Lika litet torde det låta sig neka, att i sjelfva verket alla som mena uppriktigt med reformen, hysa just der tanke, vi här tillåtit oss uttala såsom ett resulta af den allmännaste och mest grundade opinioner i hela landet.