ligen sagt för civil-auktoriteterna i Lyon. Och vet ni hvilken utsigt, han öppnade för dem, i stället för den framtid af ära, som kunde vinnas från envåldsmonarkierne? jo, borgarkrigets brodermördande kamp! Medan han sedan öfvergick till sättet, huru detta bedröfliga krig skall föras, visade han, icke huru en skans eröfras, huru en ställning tages från Österrikarne eller Ryssarne, utan huru man stormar en barrikad, spränger en port eller bränner ett hus ..... Allmänna opinionen upprördes af detta tal, som i morse offentliggjordes genom den ministeriella pressen, hvilken icke var sen att reproducera detI samma. Under första delen af nationalförsamlingens möte i dag utgjorde det ett ämne för representanternes samtal. Herr Corally har gjort sig till tolk för denna sinnesstämning. Han tillsporde kabinettet, om det skänkte Bugeaud sitt bifall, eller om det ärnade att gifva honom en tillrättavisning. Dessa i mycket bestämda ordalag framställda frågor förde OdilonBarrot på tribunen. Den stränge herr konseljpresidenten, som beklädt Bugeaud med ett så oväntadt förtroende, begynte med den anmärkning, att det vore myeket möjligt, att det tal, marskalk Bugeaud hållit, blifvit origtigt återgifvet, och att det icke hade någon officiel karakter. Härtill kunde man svara, att de ministeriella tidningarne i Lyon, som i går reproducerade detsamma, i dag icke innehållit något berigtigande, och att följaktligen Bugeaud ansåg sina tankar för troget återgifna af dem. Men herr Odilon-Barrot vidhöll dock icke vidare denna sin förmodan. Han började derefter att så smått nedrifva Bugeauds juridiska theori, ja, man kan gerna såga håna den. Sedan tillade han, att derest Bugeaud betjenat sig af de här ofvan citerade uttryck, hade han gjort sig skyldig till en dum meningslöshet. Det föll sig något svårt för OdilonBarrot att göra denna bekännelse, och Bugeaud skall säkerligen fatta ett agg till honom för densamma, hvilket bryter ut vid första tillfälle. Fördenskull försökte han äfven genast, att såsom Mole så lyckligt uttryckt sig, dränka den i ett ändlöst ordsvammel om partier, anarki o. s. v. odilon-Barrot var ögonskenligen generad, då han talade om Bugeaud, som vet lika mycket som han sjelf och känner lystringsordet för den intrig, hvari han är en afde förnämsta hufvudmännen. Hans likafullt mera, än han ville ; det förekommer oss klart och tydligt. Fördenskull ref han i hast några slarfvor af Guizots tal, för att deraf göra en kappa för den politiska nakenhet, som så oförsigtigt blottades af Bugeaud. Efter Barrots bekännelse hade församlingen intet annat att göra, än att afvakta, det Barrot gaf sig sjelf en dementi, genom att låta Bugeaud behålla befälet öfver alparm6en; det kunde icke slå felt. Hr Corally gjorde derför orätt att föreslå en motiverad dagordning. Upplysningen kom. Dagordningen var onyttig, hvilket förklarar hvarför många representanter, hvilka icke hysa synnerlig tillit till Bugeauds republikanska tänkesätt och icke äro några särdeles vänner af ministrarne, afhöllo sig från att votera. Församlingen kommer tvifvelsutan att framdeles taga sina mått och steg.Här slutar ,National, och, till ytterligare upplysning, vilja vi tillägga, att församlingen, med en majoritet af 112 röster gick öfver till den enkla dagordningen, medan en motiverad dagordning, som blifvit föreslagen och gick ut från den synpunkten, att Odilon-Barrot i den ofvan anförda bekännelsen desavouerat Bugeauds tal, icke kom under omröstning.