Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1849, sida 3

Jag hade tänkt att vänta tills efter qvällmålet; men skulle jag väl kunna spisa qvällsvard utan att säga dig det? Han tog sin dotters hand, och med en ceremoni, som icke eljest var bruklig, förde han henne artigt in i hennes kammare. I hans drömmerier om framtida förbättringar hade köket, i hans ögon, förvandlats i en gyllene salong. Möbleringen var högst simpel, men förrådde det oaktadt en viss smak. Sängen förlorade sig bakom hvita sparlakan, genom hvilkas öppning man varsnade ett på väggen upphängdt vigvattenskärl af messing, med ett vackert skulpturarbete, föreställande Kristi nedtagande från korset. Ett rikt radband slingrade sig omkring kärlet. Invigda buxbomsqvistar bildade, så att säga, sängens krona. Öfver kaminen hade Amelie upphängt en intagande pastell-målning, föreställande madame de Bethisy, som dött ganska ung. Chevalieren hade en gång sagt till sin dotter: Jag skall nedtaga detta porträtt och gifva dig en spegel; men Amelie, som älskade det, afböjde detta anbud. Tjensteflickan hade emedlertid påtändt en lampa i den lilla kammaren, der hennes matmoder bodde. — Gå och laga till vår qvällsvard, och stäng dörren ; sade chevalieren till flickan. Sedan dörren blifvit tillsluten, vände han sig