Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1849, sida 3

———————— ——— — till sin dotter, betraktade henne med faderlig kärlek, och sade till henne glädtigt: — Er tjenare, fru grefvinna Parfondval! Den unga flickan bleknade och lade handen på sitt hjerta: — Min far! Hvad är det ni säger? Jag förstår er icke. — Jag vill säga dig, min dotter, att du inom tre månaders tid, inför en notarie, skall heta fru grefvinna Parfondval. — Men, min far.... : — Grefven har mitt löfte. Du kan väl veta, att jag med glädje förskaffat dig en sådan titel, en sådan lycka, en sådan förmögenhet. — Jag blir er tacksamhet skyldig, min far; mumlade Amelie, i det hon satte sig. — Hvad! Är det så du emottager denna ödets kupp! Min dotter grekvinna! Hvad är det der? Se på mig! Jag kan icke hålla mig längre. — Min far! Jag var så litet beredd på det ni har att säga här, att ni får förlåta mig, om jag ej ännu begriper er lycka. (Forts).