Lombardiske emigrationen till Piemont. Under denna rubrik innehåller franska tidningen ,National, för den 11:te dennes följande artikel: Man tillskrifver oss från Turin, att, efter fältmarskalk Radetzkys sednaste åtgärder för att tvinga de lombardiske emigranterne att återvända till sitt fädernesland, utvandringen har tilltagit i en ofantlig skala. Emigranternes egodelar äro belagda med qvarstad; alla möjliga tvångsåtgärder äro använda; ingenting hjelper. Ni kan icke föreställa er, skrifver man till oss, hvilket skådespel denna storartade utvandring erbjuder. Den lombardiska ungdomen, af hat till österrikiska oket, och för att undgå österrikiska konskriptionen, beger sig skarvis till Piemont för att taga tjenst i vår arms. Emigrations-komiter hafva måst bilda sig utåt hela gränsen för att emottaga flyktingarne vid deras ankomst. Man inrullerar hundradetals dagligen, så att flera tusen redan äro här, och man har af dem bildat linieregementer och skarpskyttbataljoner. Denna utvandring, som hotar att göra Lombardiet till en öken, äfvensom de delar af venetianska området fienden håller besatta, utgör det mest slående bevis på Lombardernes anthipathi emot Österrike. Måtte den bara blifva känd i Europa, isynnerhet i Briissel, på det att opinionen kunde göra rättvisa åt österrikiska styrelsens lögner, hvilken dagligen har den oblygheten att förkunna, det dess herravälde utan gensträfvighet antages och erkännes af Lombardiet. Medan befolkningen i öfra Italien på ett energiskt sätt lägger i dagen sitt hat emot det främmande oket, fortfar Radetzky att på sitt vis rekrytera de italienska deputerade för österrikiska riksdagen i Kremsier. När provincial-kongregationerne vägra att välja en deputerad, såsom fallet varit i Brescia och på de fleste andra ställen, är det fältmarskalken sjelf som utser honom, och den olycklige, på hvilken Radetzkys val fallit, tvingas genom hotelse af stränga straff att antaga detsamma. Aldrig har, så vidt vi veta, någon styrelse med denna grad af fräckhet kränkt rätt och rättvisa. De enväldiga monarkierna gå någongång öppet till väga i sina handlingar. Hvad som här vid lag är vederstyggeligt, är just det skrymteri, I hvarunder despotismen söker att dölja sig, samt anblicken af den brutale Radetzky, presiderande vid bildandet af en församling, som skall hetas vara nationell och oberoende!