Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1849, sida 2

—— ————— — ( (— — Ni måste då likväl förklara er något bättre dessförinnan, sade Maurice med otålighet. — Det är mycket lätt. Ni är ju myndig? — Det vet jag mer än väl. I — Ni kan skrifva? — Ja något. — Ni är fransman? — Kanske. — Ni är ju hvarken beslägtad med, eller står i något annat affirsförkållande till grefven? — Aha! jag börjar förstå. Nu tror jag, att jag skall kunna säga er, hvem ni är. — Ah! jag trodde ni kände mig redan. — Kunglig notarie? sade Maurice med eftertryck på hvarje stafvelse. — Herr Alboise, i Pontoise, tillade notarien med en bugning. Departementet Seine-et-Oise, inföll Beatrix med eftertryck på rimmet. — Ni förstår, min herre, sade notarien, att jag har rätt att kalla eder dit upp som vittne. — Hvad är det då, som jag skall underskrifva? — Ett testamente. — Det är en alltför ledsam sak. Jag tycker icke om testamenten. Penningar och förmögenhet borde gå, hvart Gud behagar, till de lagli