Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1849, sida 2

e n X 2! — Jag hade räknat på herr Limiers: menjag gjorde det förgäfves ....Den runda mannen smålog och behagade helsa på Beatrix. — Sådant der händer dagligen, sade hon småleende. För mig, min herre, är det väl värre; jag har räknat på mina hästar, och det är orsaken, hvarföre ..... — Men, förlåt min herre! fortfor den runda mannen; låt oss skynda! ty endast Gud vet hvad tid, som återstår oss att underskrifva. — Att underskrifva! — Ja, sedan man först läst igenom, enligt bruk och lagligt kraf. — Men, min herre ..... Man hade hunnit till nedersta trappstegen. — Min herre! Var så god och stig upp. Madame kunde under tiden promenera en stund i parken. — Men, min herre! sade Maurice. Jag skrifver icke inunder utan henne. — Ah, förlåt! Denna gång går det väl an att skrifva under ensam. Madame kan omöjligen få tillträde deruppe. — Då, min herre, kan ni väl förstå, att jag för min del ej gör mig den mödan. — Min herre, jag uppmanar er att följa mig i detta ögonblick, eller också belägger jag er med stort ansvar.