Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1849, sida 2

ga arfvingarna. Det är kanske en gammal utlefvad gubbe, som gör en brödlös familj arflös, för att rikta någon redan rik välgörenhetsanstalt, som underhäller hundra stycken fattiga — — — förvaltare? ( Min bästa herre! sade notarien. Det der rör oss ej här. Den sjuke är ännu vid sitt fulla sunda förnuft. Vi äro ej annat än redskap vid detta tillfälle. Lagen bjuder oss lydnad. — Jag känner icke denna skelögda, halta käring, som kallas lag. Hennes ära består deruti, att hon beskyddar och auktoriserar alla de orättvisor, som ske på jorden. Men, efter då ändtligen händelsen fört mig hit en dag, då man har brist på vittnen, kunna vi ju då se på testamentet. Gå med, Beatrix! — Men madame kan ej....— Tag likväl i öfvervägande, min herre, afbröt honom Maurice, att om jag ej ville följa er ....Låt gå då, som ni behagar! Madame kan hålla sig vid fönstret, i samtal med grefvinnan. Man gick igenem förstugan. Man ankom till en biljardsal. En betjent i livr kom och frågade Maurice, hvad namn han skulle anmäla. — Anmäl ett vittne, sade Maurice. Man gick vidare in i en sängkammare med mycket gammalmodigt ameublement. (Forts.) —MM-: sZZZ —