—L—— vill skicka jägaren till Luzarches; han skall beställa skjutshästar, begifva sig med dem till skogen, uppsöka vagnen, och sedan föra den till oss. Det vore då knappt för några timmar, som vi der behöfde gästa. De voro inne på borggården, utan att ännu hafva mött någon. — Williams! sade Maurice till jägaren, som beständigt följde dem. Gå och anmil, att grefve Maurice dOrbessac, med sin grefvinna, nödgas göra besök. Sedan skall du gå till Luzarches, när du får tillsägelse derom. Jaägaren lydde. Han hade knappt aflägsnat sig, förr än en utomordentligt tjock och kortvext man, nästan rund till sin figur, syntes barhufvad på trappan. — Det är utan tvifvel markis de Carabas, som bor här i departementet, sade Beatrix. Ni ser, det är en välmående man. Se huru han springer oss till möte, med samma skyndsamhet, som vore han den unge Lepeintre. — Nin herre, min bästa herre! Ni kommer just i rättan tid. — Min herre! Jag var långt ifrån att tro, att det skulle finnas någon rättan tid vid detta besök. — Min herre! Vi hafva ej ett ögonblick att förlora. — Förmödligen är då bordet redan dukadt? sade Maurice till Beatrix.