Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1849, sida 2

— Ack! min Gud! Ser ni icke, min herre, att vi måste stadna här, för att så mycket som möjligt. undvika krokvägar? — Hvad är det du vill säga? — Ser ni icke, att bäcken här gör en sväng, och hindrar oss att komma längre? — Hvad, du odugling! Skulle du icke kunna hoppa öfver denna vattendroppe ? — Jag! vänta bara! — men ni? men madame? — Ja minsann! sade Beatrix. Hur vill ni, att jag skall bära mig åt? Maurice tog Beatrix i sina armar och hoppade utan vidare omsvep från ena sidan af bäcken till den andra. Han varseblef, att Beatrix var blek och rörd, — Var ni rädd? frågade han. Hon drog sig intill Maurice, lät sina armar smyga sig omkring hans hals, och sade till honom med en älskvärd förvirring: — Jag fruktar, att jag älskar er. — Beatrix! Så skön var ni ännu aldrig .... åtminstone ej i sällskap med mig.... (Forts.) :0 — :—— ————