Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1849, sida 2

—-—-———77—————— sem minuter skulle ni på den förstört edra sidensarskänger. Maurice stadnade och trängde sig fram mellan de lummiga ekqvistarne för att pläcka några violblommor och oxläggar, som vexte sparsamt här och der. Derefter började de slutligen gå framåt helt sakta och allvarsamt, knappast yttrande ett ord, om ej för att beklaga sig antingen öfver solen, som alltför hastigt hann till horizonten, eller de grenar och taggar, som söndersleto Beatrix klädsel. 4. Ödets lek. Inom kort hade de båda vandrarne kommit att på en jemn och sakta sluttning följa en liten bland vexter gömd bäck, hvilken här och der upplifvades och påskyndades i sitt lopp af bäckar från skogen. Just som de, efter en half timmas väg, hvarunder de förlorat sin jägare, befunno sig i ett djupt snår, fingo de åter se honom, der han ofvan för bäcken stod i en lutande ställning, likasom en djuptänkt filosof. — Hvad gör du der? sade Maurice. Är det på det sättet, som du förkortar resan för oss, eller visar oss vägen?