Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1849, sida 2

— —— — Lefväl! madame; sade Prinsen i det han tog afsked. Jag önskar er godt nattqvarter och god lycka. — I händelse jag möter er häst och er lakey; sade han, i det han helsade på Maurice; skall jag säga dem, hvar ni är. När han sagt dessa ord försvann han som en pil. Beatrix nedsteg ur kaleschen, och lade sakta sin hand på Maurices arm. — Nå väl! min älskade. Hvart skola vi gå? — Alla vägar föra till Rom; men den här tycks ej behaga er. Noej, jag ville komma till något såsslott, der en god risbrasa flammar, der osynliga händer tillföra vilseförda resande stekt fågel och skummande champagne. — Sådant der duger att hitta. Det vissa är, att vi uti denna lilla vrå af Frankrike snarare skola finna ett slott, än ett värdshus. Ni vet, att departementet Seine-et-Oise är fullt med slott. Det finns kanske en femtio stycken utmed detta skogsbryn. — Hör du, min kloka obelisk; sade Beatrix till jägaren; gå du förut, och rekognoscera, som Prinsen din herre, sagt. — Pass på Maurice, den här gångstigen synes mig ganska inbjudande. — Det är väl sannt; men inom mindre än