Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1849, sida 2

syntes vara tagen i anspräk af de nedhängande grenar, hvilkas närmare beröring han, genom hastiga rörelser med hufvudet, sökte undvika. — I början hade Maurice och Beatrix blifvit otåliga; men numera kunde de icke afhålla sig ifrån att skratta åt denna oväntade färd, som fullkomligt liknade en kapplöpning. — Vid nogare betraktande, madame, äro vi ej att beklaga. Vägen är omgifven med grönska; vi andas de unga broddskjutande vexternas vällukter, och solen skickar oss sina leende olickar igenom den lummiga skogen. Lifvet är ock en resa framåt! 8 ö — Nå då! alldenstund vi ju icke veta, hvart det bär utaf, hvarför då oroa oss öfver vår resa? — Man måste gifva rättvisa åt Prinsens hästar. De äro af utmärkt race. De skulle nedsätta sjelfva ångvagnens eldvingar. Med bibehållande af den fart de hafva, torde vi komma att supera i Calais. — Ni förskräcker mig! Jag har i afton beviljat ett rendez-vous. Åtminstone är jag nödsakad att infinna mig hos..... — Hos mig eller hos er. Alls icke hos någon annan, — Låt mig då tala till slutt Jag måste i afton infinna mig hos min syster. — Er syster! Ni har således en syster?