—7——————— Beatrix. Roman från Konungadömets tid af Arsene Houssaye. (Fri öfversättning.) (Forts. från N:o 36.) — Åh jaj återtog hon. Ni har rätt; verlden måste vara mycket ödslig, för att man skall kunna begifva sig hit i landsflykt. Hvad det emellertid måste vara för ett ljuft lif, der man får älska och bedja Gud i fullkomlig själsoch sinnesfrihet! Behöfver jag väl säga er det? Ingen har hållit sig mera afstängd från verlden, än jag. Hela mitt lif igenom har jag haft en hemlig böjelse för mysticismen. Ack ja! jag vet icke än, om jag en gång har styrka att uttala mitt löfte. Se, för öfrigt, i hvilket dystert fängelse ni inträdt! Hon gick först och Maurice f öljde henne stillatigande. Han trodde nu bestämdt, att under nunnans slöja någon ful gestalt dolde sig, som ej kunde göra ett behagligt intryck på någon menniska. — Männe hon icke — tänkte Maurice — skulle begagnat detta gynsamma tillfälle att visa sig, om hon verkligen egde makt att utöfva inflytande på sinne och hjerta. Hon har troligen icke förledt mången, oeh oaktadt mitt medlidande med