Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1849, sida 2

Alla pariserbladen ligga i lufven på hvarandra beträffande tendensen af demonstrationerna d. 29:de Jan. De radikala bladen förklara enhåälligt, att ingen sammansvärjning existerat, ingen resning varit påtänkt, och att antingen ministeren velat framkalla en emöt för att begagna den till en statskupp emot republiken och nationalförsamlingen, eller låtit narra sig af royalisterne och försätta sig i ångest för en icke befintlig kommunistisk komplott. De konservativa organerne betvifla deremot icke tillvaron af en sammansvärjning och tillämnade resningsförsök. Expären Alton-Shee har blifvit arresterad och flera papper tagna i beslag i hans hemvist. Chefen för mobilgardet, Bassac, emot hvilken arresteringsorder utfärdats, har icke kunnat anträffas. Le Corsaire berättar, att Ludvig Philip anhållit hos presidenten och Odilon-Barrot om tillåtelse att få återvända till Frankrike. Han önskar att lefva der som simpel medborgare. Han vill icke bo i Paris eller i närheten deraf, utan på slottet Randan i Auvergne, och afsäga sig alla anspråk på franska thronen, för sig och sina söner. Hvarken presidenten eller Odilon-Barrot skola hafva svarat på denna märkvärdiga skrifvelse. ÖSTERRIKE. Vid riksmötet i Kremsier har den 29:de Jan. med 197 röster mot 106 blifvit beslutadt att dödsstraffet skall afskaffas. Schuselka har väckt motion, att detta beslut ofördröjligen bör föreläggas H. M. kejsaren till sanktion samt att ministrarne skulle af riksdagen uppmanas att ögonblickligen sätta en gräns för fullbordandet af de redan fällda dödsdomarne. — Tmellertid fortfar man att nedskjuta folk i dussinvis. Riksförsamlingen i Kremsier har ock nästan enhälligt beslutat, att hären skall välja deputerade, sålunda, att 20,000 soldater utse en representant. Detta beslut hetes vara fattadt i akt och mening att mera närma hären statens öfrige medlemmar, men kanhända äfven djupare, politiska beräkningar ligga derunder. Kriget i Ungern har ännu icke slutat och torde icke eller göra det så snart. Sakerna stå der, efter hvad det vill synas, på långt när icke så väl för Österrikarne, som de vilja låta påskina. Väl hafva de återigen, enligt deras egna bulletiner, vunnit en storståtlig seger vid Tokay, men sjelfva bulletinen ger vid handen, att kampen varit ytterst hårdnackad. Perczel framtränger mot Pesth och drifver framför sig en österrikisk korps, får väl slutligen sjelf, dock endast vikande för en afgjord öfvermakt, taga till reträtten, men verkställer denna, såsom det synes, i god ordning och utan att blifva slagen. Karpathiska bergstrakterne skola alltjemt befinna sig i Görgeys händer. En mordisk batalj vid Assöd, emellan Görgey och österrikarne, omnämnes icke med ett enda ord i bulletinerne. Äfven den 7 0:årige polska öfversten Ciotrowshy har i Karpatherne samlat en skara af Magyarer och Polacker. En bonde vid namn Rozsa Sander har begynt ett förstörande guerillakrig i de vidsträckta morasiska nejderne vid Theiss. General Stratomirowich, som kommenderat Serberne emot Magyarerne, har nu företagit en kontrarevolution och söker att resa Serberne emot den af österrikiska regeringen tillsatte patriarken. I Wien är sinnesstämningen mycket nedtryckt. Det äldre borgargardet, som existerade före revolution, i dessa dagar tillspordt, huruvida det vore villigt att öfvertaga några vakter, i fall en del af garnisonen finge uppbrottsorder, gaf ett vägrande svar. Patruller gå oupphörligt genom, gatorna, och artilleristerna stå vid sina kanoner på vallarne, färdige att skjuta. Från Prag skrifves under den 26:te Jan., att der gick ett rykte, att all der befintlig militär skulle marschera till Italien, i hvilket fall vaktgöringen komme att förrättas af nationalgardet. Sistbemälte stad har hugnats med ett besök af den unge kejsaren. Vederbörande finna det ännu vara nödigt att smeka Slaverne. DONAUFURSTENDÖMENA. Ryktet att Moldaus hospodar 2 abdikerat saknar all grund. Från Bucharest skrifves den 21:te Jan., att från Kronstadt i Siebenbirgen ankommit en deputation till den i Wallachiet kommenderande ryske generalen Liiders med formlig anhållan, det han måtte besätta bemälte stad till dess beskydd emot Szeklerne, Siebenbiirgens Magyarer, hvilka sednast vunnit öfverhanden öfver Sachsare och