Derjemte visar sig mom. c. vara en, icke till sakens snara utredande ledande nyhet. Hvad kan väl egentligen vara skälet, att Militären skall få inblanda sig i Jord-ransakningarne? — Är då landet verkligen för alltid skattskyldigt till indelta Armåen och båtsmanshållet? — Skall Regerings och Ständers lagstiftnings-och beskattningsrätt ständigt bero af Militarens veto? Nog har man hört talas om, att några röster ibland Krigsbefälet 1847 vändt om höga vederbörande i Skatteförenklingsfrågan, så att en början till inkonseqvensen i Regeringens förslag derom uppkom; men skall då en dylik opassande inblandning af de löntagande klasserna i Rikets inre ordningar tillåtas i all evighet och liksom legaliseras, genom deltagande i den civila Öfverhetens bestyr ? Vi tro för vår del, att Regeringen borde akta sig för att väcka Folkets oro och misstanka i detta afseende. För oss är det väl i allmänhet omöjligt, att inse hela vigten af den allmänna jordransakningen för afgörandet af den stora principfrågan om Skatteförenklingen; ty det är först sedan den är afgjord, som Jordeböckernes eller Liggarens noggrannhet ifrågakommer vid förhandlingen. Dessa grundvalar för uppbördsoch redogörelseverket böra ju i alla fall hvart tionde år öfverses och förfallständigas. Nu måste den nya åtgärden ingifva den farhåga, att Regeringen icke vill påskynda förenklingen, utan tvärt om befordra invecklingen; samt att egentliga ändamålet är att lemna tillfällen till militär-myndigheterna, att stegra sina anspråk. Sådant blifver icke välkommet för folket. G.