UIUUIU DIULIULEU ANLU BR — — I nationalförsamlingens möte den 29:de gaf var )delon-Barrot upplysning om de utomordentliga tgärder, som vidtagits om natten och under lopvet af dagen. Han bekräftade hvad man allarelan trodde sig veta, nemligen att beslutet om nobilgardets reorganisation framkallat stort misswje inom denna korps, och att orostiftare bezagnat detta missnöje för att anstifta ett uppror. Till förekommande af hvarje utbrott hade regeringen straxt vidtagit energiska åtgärder. Platsen omkring nationalförsamlingens lokal var om natten besatt liksom öfriga platser. Som man, efter hvad man förebar, icke ville väcka nationalförsamlingens president 4. Marrast, hade denne icke blifvit underrättad derom. Marrast tog sig deraf anledning att om morgonen gifva Changarnier order att insinna sig hos honom och lemick läskr: ypN da! föl sin M. sel un gi na förklaringar. Denne, som hettes vara förhinåt drad att personligen infinna sig, skickade sin adjutant med skriftliga och mundtliga upplysningar, genom hvilka Marrast lugnades. Emellertid begagnade sig denne af sin rättighet som president och fordrade, att trupperne omkring nationalförsamlingens lokal skulle kommenderas af general Lebreton, hvilken äfven erhöll detta kommando. Bergpartiet allena syntes icke belåtet med de gifna upplysningarne; den öfriga delen af församlingen syntes deremot hysa förtroende till Odilon-Barrots upprigtighet och loyalitet. — I samma möte behandlades Ratedauska förslaget eller upplösningsfrågan. Ester en interessant och liflig förhandling, deri Fresneau, Victor Hugo och Jueltogo, och isynnerhet den sistnämnde les Favre utvecklade stor talang som talare, förkastade församlingen, med 416 röster emot 405, utskotts-— betänkandet, som gick ut på, att hvarje f örslag, som fordrade församlingens upplösning, borde förkastas. Härmed har dock församlingen ingalunda antagit Rateaus förslag; meningen är blott, att man vill ånyo taga frågan om upplösningen i . öfvervägande. Förhandlingen slutade på ett interessant sätt, i det Cavaignac, med anledning af nå— gra fällda yttranden, besteg talarestolen och i ett ädelt språk uppmanade enhvar att icke förvexla en politisk med en personlig kamp. Hans tal kan sammanfattas i följande ord: Jag har icke sett någon besegrad den 10:de December; vid ett val gifs det för äkta republikaner hvarken segrare eller besegrade; jag har sett en stor seger, en helig princips seger, en seger, på hvilken jag grundar alla mina förhoppningar, och för hvilken jag vill offra hela mitt lifs verksamhet: solksuveränitetens seger, helgad genom det lagliga och regelmässiga uttalandet af folkets tanka., Generalens ord helsades af länge ihållande bifallsyttringar. hrikesministern Läöon Faucher lät den 29:de å gathörnen i Paris anslå följande proklamation: Medborgare i Paris! Vi hafva kallat borgaregardet i vapen. Detta skedde till försvar af samfundsordningen, hvilken ännu en gång hotades af samma fiender som i Junidagarne. Dessa menniskor hysa ännu samma anslag. De vilja till hvarje pris hindra grundandet af en regelbunden och lagenlig regering. Hvad dem göres behof af är en fortfarande jäsning, anarki, egendomens förstöring, alla principers omstörtande. De hoppas att grunda minoriteternes despotism, i det de, såsom ett privilegium, usurpera den gemensamma egendomen, republikens heliga namn. För att ge en färg åt sin uppstudsighet emot la garne, säga de, att vi kränkt författningen och vilja störta det republikanska regeringssättet. Det är en föraktlig smädelse. Republiken har inga fastare stöd, än dem, hvilka söka att bevara henne emot ultrarevolutionära excesser, med hvillta man endast allt för mycket förvexlade denna regeringsform. Hvad författningen beträffar, så har republikens president svurit att respektera och låta respektera densamma; han skall hålla sin ed. Hans ministrar hafva föregåenden, hvilka icke berättiga någon att misstänka deras afsigter, och de kunna icke ge något större bevis på tillgifvenheten för de republikanska statsinrättningarne, än den energi, med hvilken de äro besdutna att undertrycka hvarje orolighet, af hvad omfång den äfven månde vara. Parisare, det är icke nog, att samhället är starkt, det måste äfven visa sin styrka. Lugn och säkerhet gifv2s endast till detta pris. Måtte fördenskull alla goda medborgare understödja regeringen i undertryckandet af de oordningar, som skulle kunna uppstå på offentliga platsar. Republiken, sjelfva samhället, regeringsmaktens eviga grundvalar ifrågasättas af oee Av 2— en . ara afoö— —— 0Cc.. — a ——25 — A2. ANG..