Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1849, sida 3

—— nnin:. un simpel varelse. Nej, låt oss ej så vanhelga en festlig stund! Värdigas i stället föreställa er att vi gemensamt deltaga i en af de mest högtidliga fester, eller att vi skola uppträda på scenen, eller bevista en bal på operan? — — — — Hvad säger ni? En bal på operan? — — Ja visst! Ingen ting mindre. Ni erinrar er allt för väl dessa utomordentligt hänförande nöjen, som räkna sin uppkomst från en längesedan förfluten tid; ni minnes utan tvifvel det tidehvarf, då det delikata galanteriet var blomman för dagen i Frankrike! O! hvilken herrlig tid! Men, äfven den skulle se sin sol nedgå. Vi lefva ej mera under dess middagstid, när inga skuggor af betydenhet följa vandrarens steg. Vi sökas af dessa tomma vålnader. Men skönt är äfven detta skådespel af lefvande skapelser. Låtom oss ej lemna dem ur sigte! Låtom oss i stället gemensamt i dessa marionetter inblåsa en lefvande anda! Men — — — — Men, min herre! betänk hvad roll ni spelar. Lyckan är tidens; men icke alla tiders. — Lyckan! madame; lyckan är en fjäril. Han söker blomman; och blomman kan ej neka honom att suga hennes lif och fägring, tills hon sjelf trånar. Så kan man aftyna af för mycken lycka, få för mycket af sjelfva njutningen, och ledsna. Så äfven med dygden: man kan fördjupa sig i