Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1849, sida 3

Uvarjeh anda. Ludvig Bonapartes möte med Hudson Lowe. Kölnische Zeitung meddelar följande anekdot om den nuvarande presidenten i franska republiken: Ludvig Bonapartes mest i ögonen fallande karaktersdrag är hans kärlek för theatereffekter man erinre sig blott följande anekdot, som för flera år tillbaka stod att läsa i alla tidningar; på en resa i Schweitz finner han i dagboken namnet Hudson Lowe, just det namn, som bars af Napoleons fångvaktare på S:t Helena. Bläcket hade ännu icke torkat, och den, som skrifvit det, kunde alltså icke vara långt borta. Ludvig Bonaparte med sin följeslagare skyndar efter främlingen; denne hade, endast åtföljd af en vägvisare, begifvit sig till ett i närheten varande präktigt vattenfall, hvilket främlingar vanligtvis pligade gå att bese. De påträffade den gamle magre Engelsmannen, der han stod, blickande ned i det skummande vattnet, utan att varsna de ankommande. De vinka hans vägvisare till sig och trycka ett guldmynt i dennes hand. Derefter skynda de fram, fatta plötsligt den gamle mannen vid benen och lyfta honom öfver bröstvärnet. Medan då Hudson Lowe hänger öfver afgrunden med hufvudet nedåt, bestänkt af det skummande vattendraget, och hvarje ögond:::33333nnnn