Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1849, sida 2

— AQow——— promenaden, hade en fin hand, ett sjalfullt och utmärkt utseende, och de aldrahvitaste tänder, som framglänste under bruna mustacher. Hennes retade nyfikenhet kom Maurice till hjelp. I detta ögonblick passerade vid sidan af kaläschen en ganska vacker landau, hvars utseende i det hela liknade en blomsterkorg; så full Jar den af blomstrande flickor och qvinliga väsenden, alla med friska kinder, behagligt utseende och lysande drägter. En klar och liflig röst från denna vandrande lustgård ådrog sig Mauricees uppmärksamhet. Med den mest fullständiga och utsökta grace gjorde han tillbörlig honnör för damernas skönhet, hvilken från deras sida besvarades med ett älskvärdt och nästan familjert småleende. Grefvinnan, som observerat allt hvad som passerat, blef alltmera nyfiken. Från detta ögonblick syntes hon ej mera tänka på att låta den hemlighetsfulla personen nedstiga. — Men, min herre, — sade hon — med ett ord förklara er — — — Madame, förklara! Huru menar ni väl? Nå, jag skall då förklara mig; men icke kan jag förebära, att jag tagit miste om ingången, som stundom händer på operan. Jag har äran vara i ert sällskap, emedan jag önskat vara er nära. En af dagens vanliga qvickhufvuden skulle vid en dylik förklaring ej uraktlåta att, till sin 2—