Beatrix. Roman från Konungadömets tid af Arsene Houssaye. (Fri öfversättning.) (Forts. från N:o 27.) Han gick framför kusken, utan tvifvel för att bedja honom: hålla; men händelsen gynnade honom med den lyckan, att en kabriolett, som körde förbi, nödgade kusken att hejda de otåliga hästarne. Maurice förlorade icke ett ögonblick. Vig som en hjort, kastade han sig i kaläschen, utan att jag en gång vet att berätta, huru det skedde. Dervid följde en helsning med iakttagande af alla etikettens föreskrifter, hvarvid den sköna damen emottogs af den mest artiga och belefvade min i verlden. Det syntes vara en ung grefvinna, en af de förnämsta prydnaderna i förstaden Saint-Honor. Emedan solhettan var stark och brännande, gjorde hon, Madame de Fargiel, som i början blifvit något solblind, flere f örsök att med plirande ögon igenkänna den djerfve besökaren. Maurice, som i förbifarten kastat ett hastigt öga på det sköldemärke, hvarmed hon briljerade, hade dervid utan svårighet upptäckt hennes stånd. — Min grefvinna, — sade han, i det han satte sig midtemot henne, — jag ser er förlä