Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1849, sida 1

fortfara, men om ej denna förvänande guldrikedom, liksom förr, då rika lager af guld blifvit på andra ställen på jordytan funna, snart är uttömd, är ännu ovisst, och afgörandet häraf kan ej ske, förrän landet blifvit fullstandigt och vetenskapligt undersökt. Saken är likvisst af den vigt, att lång tid vill troligen ej förflyta, innan ovissheten i detta afseende i det närmaste blir undanröjd. Skulle tillgången på guldsand i Californien verkligen vara så outtömlig, som det uppgifves, och vaskningsarbetet lemna för hvarje arbetare blott 2 dollars i guld uti utbyte om dagen, så fordrades det ej 50,000 menniskors arbete, för att årligen derigenom erhölles en massa guld, i värde af öfver sex millioner pund sterling. Och en så betydlig årlig förökning af den nu befintliga guldmassan skulle utan tvifvel komma att inverka på guldets nuvarande bytesvärde, om den för någon längre tid fortfore att erhållas. Produktionen, eller det vunna utbytet, af guld, på hela jorden, har ej under de sednare åren, tillsammanstagen, årligen uppgått till hälften så stort belopp, som det nyssnämnde från Californien, af en del personer väntade årsutbytet. Det guld, som hitintills har frambragts, har likvisst på mångfaldiga ställen kostat nästan lika mycket, ja mer, i arbetsoch drifts-utgifter, än utbytets värde, hvarföre det är troligt, att, om guld nu i Californien kan frambringas med mindre arbete och större behållning, än på andra ställen, och qvantiteten af guld på detta sätt förd i verldshandeln skulle blifva så stor, att guldets bytesvärde något sjönke, flere af de grufvor och lager, som hitintills bearbetats och tillgodogjorts, komme att öfvergifvas. Produktions-quantiteten af guld, på andra ställen än Californien, komme sålunda uti sådant fall att förminskas, hvilket då i någon mån ville motverka guldets ytterligare fallande, samt möjligen äfven bidraga till att återigen höja dess, genom det förra öfverflödet, sjunkna bytesvärde. För en längre tid, åtminstone under ett par decennier, har guldmassan i verldshandeln årligen ej obetydligt tilltagit, emedan afgången genom slitning, nötning och vådor af alla slag har vida understigit produktionen. Detta oaktadt kan man ej med fullkomlig visshet ådagalägga, att guldets bytesvärde allmänneligen har sjunkit. Här och der och tidtals hafva visserligen mindre fluktuationer uti guldets och silfrets relativa värde försports, men de hafva varit lokala och öfvergåenI de. Den utomordentliga utvidgning, som ägt rum I i handeln nationerna emellan sedan Napoleons fall, har, oaktadt krediten i bredd dermed öfverallt utvecklat sig, fordrat ett vida större belopp af ädla metaller, och följaktligen äfven guld, såsom omsättningsoch liqvidations-medel, samt bas för den mängd af kreditpapper, som i alla länder utgifvits, än före denna utvidgning var behöfligt. Och detta, jemte ett utvidgadt begagnande af guld uti konster och handtverk, samt folkmängdens jemna tilltagande i Europa och Amerika, äro de orsaker, som vållat, att den årliga förökningen i guldmassan ej hitintills har förmått att utöfva något inflytande på metallens bytesvärde. Huru stor den omlöpande guldmassan nu är, uti Europa och Amerika, låter sig ej annat än mycket osäkert bestämma. Väl har man uppskattningar deröfver, men de äro ej grundade på fullt tillförlitliga fakta, hvarföre de ej heller kunna betraktas för annat, än approximativt rigtiga gissningar. Äfven sådana mäns forskningar i detta ämne, som Alex, Humboldt, W. Jacobs och Nebeniuss, lemna mycket öfrigt att önska, samt gå dessutom ej till den nuvarande tiden. Humboldts uppgifter om den qvantitet af de ädla metallerna, hvilken ankommit från Amerika till Europa, sedan den förra verldsdelens upptäckt och intill 1810; eller oafhängighetskriget i Mexiko, förtjena deremot fullt förtroende, och lemna uti förevarande fall en ledning för omdömet. Han uppgifver, att, under de 318 åren (från 1492 till 1810). som motalletnrömman mamsen