Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1849, sida 2

såsom ledare för rörelserna i Wien, och Germain Metternich voro medlemmar. Kommittens säte 4; förflyttades, två månader derefter, till Berlin. Alla silialkommittäer, med undantag af den i Wien, : som åter hade underafdelningar i Ungern, åtlydde densamma. Då Wien, sistledne Oktober, reste sig, skulle ett utbrott hafva egt rum äfven i Berlin, der allt var förberedt derpå, om icke Windischgrätz hade segrat. Breslau och andra schlesiska städer voro starkt representerade i kongressen och centralkommitten; Berlin, Halle, Stettin och nästan alla preussiska städer lemnade äfven sin kontingent. Om man får tro, hvad flera medlemmar försäkrat, hade nära 2000 filialafdelningar blifvit upprättade genom delegerade,: som voro bekanta för sin republikanska ifver, bland hvilka funnos tre ombud för Tyskarne i Amerika, Haas från Cincinnati, Krag från S:t: Louis och Kuhl från Philadelphia. Vid de nu i Preussen försiggående valen har Rättvisans förening ansett för bäst att följa den taktik, att: framdraga pålitliga, men mindre komprometterade demokrater, för att ej väcka uppseende; dessa män äro genom ed förbundna att lyda centralkommittens ordres, om de blifva valde. De äro anbefallda att så mycket som möjligt undvika dylika oförsigtiga kollisioner, hvarmed den upplösta nationalförsamlingen skadade folkets sak. Deras kamp bör vara af en negativ natur. Deras uppgift är att leda monarkien till absolutism, för att härigenom bana väg för republiken, likasom monarkisterna förut hoppades att kunna befästa monarkien, genom att tillställa en mängd oordningar, som skulle bära republikens färgor) och derigenom åstadkomma missnöje med denna. RYSSLAND. En korrespondent till Börsenhalle berättar följande från Warschau: De internationella förhållandena bilda den medelpunkt, kring hvilken de diplomatiska intrigerna röra sig. Kurirer af-— gå alltjemnt till Olmitz, för att ädagalägga ezarens bifall till det österrikiska hofvets sträfvanden i helmonarkisk anda. Vi veta här bestämdt, att Donaufurstendömena vid Petersburgerhofvet redan betraktas såsom ryska provinser, och att man öppet uttalar, det man med Österrikes bistånd skall veta att hålla de frihetslystne Tyskarne i styr. Tyskland måste vara på sin vakt. Furst Metternich, Polens fiende och Europas ge neralförtryckare, erhåller, likasom förr, sin pension från Ryssland, och hans råd följas troget, när det gäller att skydda legitimitetens princip emot folkmaktens påträngande. Att Ryssland och Österrike handla gemensamt röjes ock deraf, att man satt äfven ett ryskt pris på de ungerske sfrihetskämparne Kossuths, Messaros och Bems hufvud. Polisen är här utomordentligt verksam; trupperna äro konsignerade i citadellerne, emedan man hvarje ögonblick befarar oroligheter. SLESVIGHOLSTEIN. Tyska tidningarne omtala nu äfven de nordslesvigska böndernas resning och affären vid Brons, men framställa saken i en helt annan dager, än danska tidningarne. Bland annat påstå de alltsammans vara en tillställning af DanskarI ne, för att få en antaglig förevändning att ockupera Slesvig. i Augustenburgaren bedömes på f öljande sätt i sen radikal holsteinsk tidning: Ehuru hertigen på de sednare åren mycket fikat efter folkgunst, en och annan gång satt sig i förbindelse med oppositionsmän och låtit påskina liberala tänkesätt, så känner dock folket honom allaredan i I många år som en högmodig aristokrat, som med förakt ser packet öfver azeln, ej en gång har förstått att förvärfva sig sina underhafvandes kärlek och visserligen utvecklat mycket tycke för jagt, hästafvel och andra nobla passioner, men aldrig visat något interesse för folkets sak. Om prinsen af Noer heter det lika träffande: Hvad han haft att göra i den prov. regeringen, derest det icke var för att iakttaga sin familjs interessen, är för oss en gåta. Administrativ duglighet, f ältherretalang och popularitet äro egenskaper, som man hittills ej kunnat upptäcka hos prinsen; deremot finnes det hos honom mycket, som icke gör honom lämplig till medlem i en folklig regering. Genom sin öfvergång till slesvigholsteinska saken gjorde han landet visserligen en tjenst; ty hans exempel verkade afgörande på militären; men dertill inskränka sig också den ädle prinsens förtjenster; genom expeditionen till Bau och Krusaa och hans frånvaro på ärans dag (vid Flensborg den 9:de April) äro