ee MSE VS PTLUPUVöäILUIUIINLI; SUnITL 1 TAL 1141 SALVA Vv bestämmas (undantagen äro få) och, i de fall, der så af nationalförsamlingen äskas, äfven öfver dennas förslag. I mötet den 25:te förekom ånyo denna lag. National ser i Boulays val till vicepresident en manifestation af nationalförsamlingen, hvarmed den åsyftat ådagalägga, hvilka välvilliga tänkesätt den hyser emot statens öfverhufvud. Boulays tal vid installeringstillfället bevisade, att församlingens votum äfven blifvit så uppfattadt, och man har fullt skäl att tro, det hans ord uttryckte sjelfva presidentens tankar. En allians är nu, menar National-, genom detta votum grundlagd emellan republikens president och nationalförsamlingen. De ministerielle, eller, hvilket är ungefär detsamma, de reaktionäre, hvilka hittills följt den taktiken att framställa alla sina nederlag i nationalförsamlingen såsom följder af dennas fiendtliga sinnesstämning emot sjelfva presidenten, se nu dessa illistiska beräkningar, dessa fint smidda ränker tillintetgjorda. I Union uppmanar monarkister af alla färger att, med förgätande af sina gamla tvister, förena sig och enhälligt arbeta på ernåendet af det gemensamma målet för deras önskningar. För denna förening föreslår I Union benämningen hederligt folk. Så kallade sig äfven det parti, som omgaf den 1815 under de främmande bajonetternes auspicier upprättade thronen och tillställde den s. k. hvita reaktionen. Odilon-Barrot, som under monarkien var en så ifrig förfäktare af associationsfriheten, har nu, då han sjelf fått statsrodret i sin hand, blifvit en af dess häftigaste vedersakare. Ministerens organer hafva samtligen öppnat ett fälttåg emot denna frihet och påyrka en sträng och noggrann revision af de densamma rörande lagbestämmelser. Flera klubbar i bufvudstaden hafva redan blifvit stängda. National har börjat en series af artiklar, till bevis för nödvändigheten och lämpligheten af den stående härens minskning i fredstid, jemte andra sådana reformer i landtförsvars-organisationen, hvarigenom betydligare besparingar kunna vinnas i krigsbudgeten, detta kräftsår icke allenast i Frankrikes utan äfven i de öfrige europeiska staternas finanser. Man har ändtligen begripit, säger bemälte tidning, att det gamla ordspråket: si vis pacem para bellum icke bör öfversättas med: utan afseende på kostnaderna, underhålla en talrik stående arm för fredens betryggander, utan i stället så här: spara sina financiella resurser under freden, för att icke vara ruinerad genast i början af kriget. Första artikeln, den enda, som ännu varit synlig, går närmast ut på att fästa allmänna uppmärksamheten vid det förslag till en förändrad organisation af landtförsvaret, som väcktes af Lamoriciere, men hvars öde icke hann afgöras, innan generalen nedlade krigsportföljen. Hans id6er, genom hvilkas realiserande tillvägabringas en årlig besparing af 150 mill. Francs i utgifterna för militärväsendet, hafva emellertid blifvit följda af vederbörande pröfningskommitt och läg— gas till grund för ett lagförslag, som nu derstädes är under utarbetning och inom kort kommer att föreläggas nationalförsamlingen. De följande artiklarne skola innehälla ett skärskädande af de principer, som, enligt -Nationals tanka, böra utgöra grunden för Frankrikes militära lagstiftning. National meddelar en uppbygglig scen, som skall hafva passerat emellan Thiers och Cousin inom kommitten för skolväsendet; man sysselsatte sig med frågan om fastställande af anslaget till folkundervisningen, som hitintills varit på så usel fot, att de flesta skolmästare måst söka biförtjenster såsom byskomakare eller skräddare. Cousin föreslog f örhöjning i lönerna och fri undervisning för barnen o. s. v.; men Thiers förklarade, att Frankrike icke vore rikt nog att bekosta allt byke fri skolgång . .... Hr Thiers! — afbröt honom Cousin — jag ser mig föranledd att. påminna er om en viss sak; ni tyckes hafva förgätit, att ni sjelf blifvit uppfostrad på statens bekostnad: ni har sjelf varit fri-elev. Jag har staten att tacka för detsamma och skall aldrig förgäta det. Hade icke Frankrike varit rikt nog att bekosta eder uppfostran, så hade hvarken ni eller jag kommit dit, der vi nu stå! — Herr Thiers teg. Estafette berättar, att prinsen af Canino i Rom skrifvit till sin kusin, presidenten Bonaparte, att han (Canino) ämnar offentliggöra en mängd bref från presidenten. hvilka skulle väcka stor skandal.