serna låtit gravera följande ord: Till general Oavaignac från en engelsk fubrikant, såsom ett bevis på aktning och beundran, för hans ädla karakter och patriotism. Boulay, den nyligen valde vice-presidenten i franska republiken, är son till en af kejsar Napoleons ifrigaste anhängare, hvilken, såsom medlem af femhundramannarådet, beständigt röstade för Napoleon, och slutligen blef statsråd under kejsaredömet. t Ett Assuransbolag i Leipzig, i hvilket Robert Blum hade försäkrat sig till förmån för sin hustru och sina barn, har förklarat, att det icke anser den store folkvännens död, såsom en af lagen anbefald exekution, utan såsom ett mord, hvadan också det kommer att utbetala penningarne till hans anhörige. 2Z Umik Hutten är namnet på en ny tragedi, som gör mycket uppseende i Frankfurt, och som en dervarande litteratör, d:r Knispel, nyligen uppläst inför en talrik publik. Författaren skall vara en knappt 20 år gammal yngling från Stuttgardt. Trots formfelen, lär hans arbete vara utomordentligt rikt på skaldeeld och poötisk enthusiasm. Man tror sig i den unge skriftställaren hafva erhållit en ny Schiller. — Alla kanoner, hvilka Kossuth medtagit till Debreczin, lära vara borrade något för trånga, så att han icke kan göra bruk af sin ammunition, enär kulorna icke passa till mynningarne; man tror, att kanongjutaren med flit spelat honom detta puts. j Den 21:ste Januari var den 56:te årsdagen af konung Ludvig den 16:des afrättning. I Paris har i anledning häraf en folkbankett dagen till ära egt rum i den nya, kolossala klubbsalen vid gatan Martel. Två slags åfund. Den afund, som icke söker att utplåna, utan upphinna andras fullkomligheter, är icke tadelvärd. Den är en sporre af den välvisa naturen, hvilken dermed leder oss, som barn i gångstol, och lyfter oss till något bättre, än vi redan äre. Denna afund har sin rot i lifligheten hos en själ, som eldas upp vid blotta namnet ära. Men det finnes ock en annan afund, som går ut på att förstöra andras goda egenskaper, namn och rykte. Den har sin rot i låg fåfänga. Den fåfänge ides icke arbeta, men vill ändå prisas framför andra; han vill skörda, utan att så, och hemta frukter, der han intet planterat. Sådana af fåfänga och afund sjuka menniskor skulle snart, om de finge regera, utrota allt skönt och sannt på jorden och neddraga sjelfva himmelen i smutsen utaf sin egen låga sinnesstämning, för att sedan, uti sin egen smuts, kunna stå öfver sjelfva himmelen. Men som detta aldrig kan lyckas, så slutar denna slags afandsjuka med att förtära sig sjelf, under det den förra jemt stiger i fullkomning.